Jag satt och bläddrade i olika iForm-magasin och funderade på vad jag skulle träna. Jag kände mig inte alls på topp och särskilt träningssugen eller lust att kravla runt på vardagsrumsgolvet. Men sen så bestämde jag mig bara. Nu kör du för sjutton! Så jag satte mig på cykeln, vred upp motståndet till 8 vilket är så högt man kan komma så körde jag i 20 minuter. Sedan sänkte jag till 4 och körde 20 minuter till. Andreas fick hämta vatten åt mig eftersom jag antagligen inte kommit tillbaka upp på cykeln om jag väl tagit mig av. Det kändes som om mjölksyran skulle övermanna mig. Jag har lovat mig själv att sluta smådutta med träningen. Det ska kännas att en kör. Och nu är det gjort. Nu är jag sådär trött och seg igen. Kanske skulle jag ta lite kvällsprotein... eller bara sova.

 

Som utfyllnadsbild får ni se den vackra blomma vi fick av mamma i julas. Jag har verkligen inte ärvt hennes gröna fingrar och är stolt över att vi inte tagit kål på blomstackaren än. Den har faktiskt blommat ut två gånger sen vi fick den!