Idag ska jag ringa till blodcentralen och anmäla intresse om att bli blodgivare. Nog för att det känns lite elakt mot den stackare som ska försöka klämma ut något ur mina vener. Det är som att envist försöka klämma ut lite tandkräm ur en så gott som tom tub. Men jag vet att det finns där inne någonstans. Jag vet att om det hände mina nära och kära något så skulle jag vara evigt tacksam om någon annan gett blod om det behövdes. Så varför inte försöka? Kanske är en bra terapi för min nålrädlsa. 

 

Vad har jag gett mig in i...