Inlagd på sjukhus
Igår kände jag att kroppen var på väg att ge upp fullständigt. Jag hade inte fått behålla varken mat eller vätska på flera dagar och kroppen gick på den absolut sista sparlågan. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen klockan fem på morgonen då jag inte ens fått behålla vätskeersättninigen som jag sörplade i mig med tesked med fem minuters mellanrum. Jag insåg att jag måste få i mig vätska snart på ett eller annat sätt. På sjukvårdsupplysningen rekomenderade de mig att ringa min vårdcentral eftersom jag inte fick behålla min antibiotika samt ringa till kvinnokliniken och be om hjälp med eventuellt dropp. Men när de öppnade sina telefontider senare så fick jag bara en telefontid hos vårdcentralen på kvällen och rekomendationen från kvinnokliniken att äta och dricka fast jag inte fick behålla det så länge. Men jag kände att jag var svimfärdig av att bara ligga ner och klarade knappt av att hålla mig vaken så jag började höra mig för lite på facebook bland de som tidigare varit i samma situation. Där fick jag rådet att åka till akuten eftersom det är lättare att få hjälp väl på plats. Sagt och gjort, Andreas åkte hem från jobbet och hämtade mig och vi åkte till akuten i Västerås. Vi blev dock lite ställda när vi kom till akuten som menade att de inte kunde ta emot oss eftersom de inte hade någon jourhavade gynläkare först om fyra timmar. Istället skulle vi gå till kvinnokliniken. Aningen förvirrade traskade vi tillbaka till bilen och åkte till huvudentrén. Där försökte vi fråga oss fram i informationen men de sa att kvinnokliniken inte tog emot besökare på det sättet och att vi istället skulle till akuten. Ja, vi började bli lite upprörda vid det här laget. Främst Andreas, jag satt mest och flämtade på närmsta bänk. Åter på akuten bestämde de sig för att vi skulle få komma till medicin som fick bestämma sig för vart vi skulle ta vägen. Där tog de blodtryck, temp osv. för att sedan konstatera att... Vi skulle till kvinnokliniken! Vid det laget var jag alldeles för slut för att gå och fick köras i rullstol till avdelningen. Väl där hade de ringt från akuten och meddelat att vi skulle komma så de kunde ta emot oss. De tog ett urinprov för att testa mängden ketonin i kroppen som är ett sätt att mäta om kroppen svälter eller inte. Sen fick vi träffa en doktor som meddelade att jag hade väldigt höga halter av detta och att jag antagligen hade haft en kropp som gått på svält en lång tid för att ha fått så höga värden. Inte väldigt förvånande med tanke på hur jag har mått. De gjorde ett snabbt ultraljud för att se till så Liten mådde bra och det var en mycket vital och livlig bebis där inne. Dock minns jag knappt hur det såg ut för att jag var så borta. Därefter meddelade de att de var tvugna att lägga in mig för att ge mig vätska och se till så jag kunde äta och dricka igen. Jag fick en infart i armen och dropp. Sedan dess har jag haft konstant dropp och har snart fått ca 3 liter näringslösning intravenöst och får nog strax en fjärde. Trots detta var ketonvärdet alldeles för högt i morse så jag blir kvar här även inatt. Jag tror inte att jag insåg hur dåligt jag faktiskt mådde först idag när jag börjat må lite bättre. Två sköterskor konstaterade att jag såg piggare ut idag, för igår hade jag sett VÄLDIGT sliten ut. Kombinationen av en infektion i kroppen, lågt immunförsvar, antibiotikakur, vätskebrist och svält är liksom ingen ultimat kombination. Jag känner mig rätt trött och sliten idag men i jämförelse med igår är det mycket bättre. Nu tycker jag verkligen att jag har fått nog med komplikationer och besvär för den här graviditeten. Jag vill bli kvitt öroninfektionen, hostan och halsontet samt få ordning på mina värden så jag kan bli helt frisk snart. Förhoppningsvis får jag i alla fall åka hem imorgon.Andreas har varit fantastisk som vanligt och stannat här med mig så mycket han har kunnat och fått. Idag har han hjälpt mig att duscha vilket inte är det enklaste med ett dropp i den arm man använder helst. Han har även flätat mitt hår och hade plockat ihop allting hemifrån som jag kunde tänkas behöva. Igår innan han gick hem gick han även och köpte en bok åt mig som han vet att jag tittat på flera gånger i bokhandeln samt såg till att jag hade allt jag behövde för natten. Imorgon vill jag gärna kunna följa med honom hem också.
Trackback