Håller på att byta bloggdesign så det kommer vara lite stökigt under tiden...

Förra veckan var det mycket som bara kändes som en enda stor suck. Bland annat kastade vår tvättmaskin in handduken. Den har krånglat länge men under helgen så började den läcka vatten och det lät som någon slängt in hela verktygslådan och kört igång maskinen. Dessutom luktade mycket surt trots rengöring av maskinen. Har jag nämnt att vi använder tygblöjor och därför är extra beroende av en fungerande tvättmaskin? Idag kom i alla fall den nya. Åh, vilken fröjd. Bara det faktum att en kan känna så inför en tvättmaskin. Den har ångprogram för kläder som egentligen inte är särskilt smutsiga utan bara behöver fräschas upp. Tidsinställning för starttider och extra försiktiga program för träningskläder. Som om inte det vore nog så har samfälligheten där vi bor beslutat om nya garageportar med motor och sådan fancy fjärrkontroll som ska installeras i nästa vecka. Ibland är det bara dumt att klaga helt enkelt. Och på tal om "äntligen". Sedan M kom till världen har många frågat sig om jag verkligen var inblandad i hennes uppkomst, mer än att hon låg i min mage då (på skoj förstås). Eftersom hon är så lik sin far. Men här om dagen släppte jag lös henne på golvet i kontoret. Vad tar hon sikte på, om inte träningsredskapen! Japp, det är bekräftat. Det är min dotter det där.

Idag kommer dessutom vår nya tvättmaskin eftersom den gamla kastade in handduken i lördags. Jag fick åka till min mamma och tvätta det nödvändigaste, blöjorna, i måndags så nu ser vi fram emot att få tvätta snart igen!

Idag har vi lagt matta och satt upp gardiner på verandan. Vi passade även på att möblera om lite. Jag tänkte bjuda på en liten bildbomb på vad vi har gjort och berätta lite vad som återstår att göra. Såhär såg det alltså ut när vi började. Stökigt värre och den nya mattan låg paketerad och bara väntade på att rullas ut.

Andra sidan av verandan. Som ni kan se har vi en ganska stor veranda. De tidigare ägarna har "bättrat på" färgen vilket ser bedrövligt ut eftersom de uppenbarligen inte använt samma nyans. Allt det röda ska bli vitt som resten så hela verandan blir vitmålad. Det är ett projekt för nästa sommar. Stolarna har jag pratat om och visat bilder på tidigare. De är fyndade på IKEA liksom pläden. Filtarna har vi fått i bröllopspresent.

Jag undrar ibland om det är så ni tänker när ni läser om mig och vår trädgård/hus. Så kul kan det väl ändå inte vara att palta med jorden och tapetsera. Men det ÄR det. Jag har full förståelse för att många håller en mitt-liv-är-perfekt fasad på sociala medier. Och jag (tror jag åtminstone) skriver sällan om när jag och A har bråkat eller om de dagar då jag bara känner att jag skulle vilja räcka över M till A och åka långt ut i skogen med en påse kanelbullar bara för att få vara ifred. Vem känner inte så ibland? Men för mig finns det en gräns för vad som världen, mina närmaste eller bara jag och min familj behöver veta. Däremot så är husprojektet liksom lite av en dröm som jag nog inte visste att jag hade tidigare. Det är som en nyvunnen kärlek. Det finns för mig en charm i att få planera, drömma, längta, svettas, misslyckas, göra om och sedan få se resultatet precis som jag fantiserat om. Även om visionen om det där slutresultatet hinner förändras många gånger på vägen. Och även om jag är fruktansvärt otålig ibland så ligger ju själva charmen i att det går lite långsamt. Det är helt enkelt mycket roligare att få äta en broccoli som jag har kämpat med från det att det var ett frö som sedan blivit en halvdöd planta nästan bortom all räddning. Att då få lyckas och se en ståtlig broccoli i trädgården som jag förhoppningsvis får tillaga och äta sedan. Det finns någon slags terapi i det. Hej på dig Ernst Light tänker ni då. Ja, må så vara men det kanske är det kreativa skapandet i mig som kan se processen som också gör att jag ser charmen i det. Nu längtar jag till exempel efter att få göra om vårt sovrum. Vi har haft en vision som varit alldeles för dyr för att vi skulle tycka att det var riktigt värt det. Att vi här om dagen kom på en kompromiss som gör att vi kan ha ett nytt sovrum redan till jul, känns bara fantastiskt och ger mig ännu mer pirr i magen. Blir man någonsin "färdig" när man bor i hus? Lika bra att fortsätta längta, visualisera och förverkliga.

Andreas kom hem och överraskade med skräpmat igår. Kändes välbehövligt efter en lite kämpig vecka. M växer, börjar ta sig runt själv, börjar tolka världen bättre vilket kan vara skrämmande och vill ha mer trygghet än vanligt. Blir inte mycket tid över till annat. Idag har jag njutit av att få städa i lugn och ro. Känns som ett ständigt stressmoment när hon tar sig runt och jag inte känner att jag har koll på vad hon kan få tag i. Och att stökigt i sig ökar den allmänna stressen. Försökt slå mig ner flera kvällar och njuta av egentid men eftersom hon drömmer mycket mardrömmar har jag inte mer än hunnit titta åt myset innan jag blivit avbruten igen. Men idag ska som sagt huset bli rent, bara nedre våningen och verandan kvar. Gräset ska trimmas och imorgon ska mattan på verandan läggas. Ännu ett projekt mindre som liksom ligger och flåsar en i nacken. Hoppas kunna få lite egentid en stund med min nya träningsbibel för att finna inspiration och ta en iskall cider till på verandan när mattan är lagd. Ambitionen under dagarna är också att hinna äta mina fem mål om dagen och hinna träna min stabilitetsträning som tar ca 15 minuter. Verkligheten har väl inte riktigt stämt överrens med min ambition. Men jag har åtminstone hunnit träna vissa dagar, promenera nästan varje dag och ätit bra de måltider jag kommit över med undantag från igår. Tror det bidrar till att jag ändå orkar. Nästa vecka hoppas jag hinna träffa MIN mamma och även få besök av Therese och Colin som bor nära oss. Skönt med lite omväxling och miljöombyte.

Idag har det shoppats ska gudarna veta. Inte mycket men ordentliga grejor. Minou har nämligen växt ur sin vagn. Vi har visserligen en kombivagn men eftersom sittdelen är främst just för sittande i den modellen och M fortfarande gärna ligger och chillar i vagnen funkar den modellen helt enkelt inget vidare. Så här om dagen köpte vi en tillfällig vagn begagnat för att hon inte skulle behöva begränsas till ett liv inomhus tills vi hoppades hitta en ny begagnad som passade våra behov bättre. Jag gillade verkligen den begagnade modellen vi köpte men ack, den går bara att ha vänd framåt. Eftersom jag har kontrollbehov och vill ha henne vänd mot mig och det dessutom är bättre för henne att se mig eller vem det nu är som kör har vi nu letat efter en ny modell. Då bestämde vi oss för att det ju på alla vis var bättre att ha en duomodell som liknade sulkyn vi köpt. Så idag fick jag tips om att det var barnvagnsrally på Jollyroom.se. Vi hade inte planerat att köpa någon ny vagn så jag var lite skeptisk men tog mig en titt. Och en timme senare hade vi klickat hem den här skönheten med tillhörande liggkorg. Den har precis allt det vi önskar hos en vagn och till ett pris vi kan tänka oss också. Den beräknas vara här i nästa vecka så nu har jag fått lägga ut båda de andra vagnarna på blocket så den ska få plats hos oss. Längtar efter att få testköra den! I alla fall sittdelen. Liggdelen får väl snällt ligga och vänta tills det är dags för syskon.

... med de där bilderna på verandan. Vi har nämligen ägnat oss åt den här platsen...

När jag och Andreas förlovade oss köpte vi en ring som kort och gott inte höll vad den lovade och gick sönder. Därför fick vi ett tillgodokvitto hos Guldfynd och passade på att köpa lite smycken till bröllopet för pengarna. Men det blev några slantar över och igår, tre år senare (även om det var fyra år sedan vi förlovade oss), tog vi oss iväg för att använda det innan det expirerade. Jag fick välja vad jag ville och det räckte till en ring och ett par örhängen i samma serie. Så himla fina tycker jag! Jag har nästan inga fin-smycket att piffa med när jag vill känna mig extra fin så det var lite kul att få unna sig. Dessutom hade de 20% rabatt på allt just nu. Såhär såg i alla fall smyckena ut.

Igår kom mitt nya objektiv och jag var helt enkelt tvungen att springa ut och ta några testbilder när jag kom hem. Vi kom hem ganska sent så jag kom inte ut i trädgården först närmare 20:30 och det hade förstås börjat skymma. Men det var tydligen inga problem, bilden blev ljus och fin ändå. Så roligt med ny (fungernade) optik utan att behöva använda filter eller tumma på kvalitén. Vi ska nog bli riktiga bästisar, jag och objektivet!

Sen vi flyttade in har vi liksom suktat efter en plats att sitta på ute i trädgården. Men vi hur vi än har vridit och vänt på det har vi inte kommit på något bra ställe för att ha en uteplats. Men så satte vi igång med projektet att ta bort dammen vi hade med tillhörande vattenfall. Jag har tyvärr bara två, mindre bra bilder på hur det såg ut före.

Den här dagen var en sådan dag då vi bara fick en massa gjort. M växer så det knakar just nu vilket också innebär att hon är väldigt mycket tröttare än vanligt. Idag har hon tagit 5 stycken tupplurar under dagen men somnade ändå klockan sex som vanligt. Dödstrött. Hann knappt få på henne pyjamasen innan hon blev irriterad över att hon inte redan sov, haha! A har förberett alla veckans matlådor. Vi har börjat veckoplanera för att få mer struktur i vardagen nämligen. Jag har grävt en ny rabatt och satt ner ett helt gäng med blomsterlökar. Nu fattas bara att förlänga en rabatt och sätta ner lite irisar så har jag fått ner alla lökarna för i år. Vår potatis har precis börjat blomma så det är väl snart dags att skörda den också. Imorgon får vi besök av Johanna, Tobias och Lex som vi lärt känna från föräldrautbildningen när vi väntade M. Ska bli himla trevligt. Förhoppningsvis hjälper de till att äta upp tårtan som blev över från kalaset igår. Det blev för övrigt en liten tillställning med fyra gäster men väldigt trevligt ändå! Nu ska jag krypa ner brevid Snosan så jag kan vara trevligt sällskap imorgon och så mina muskler får återhämta sig från dagens träningspass. Förhoppningen är att hinna rensa lite ogräs och pula lite i trädgården imorgon... om mina ben bär vill säga. 

...vart Rasmus sov medan vi var borta. Fast nä, jag har mina aningar.

Jag vet att jag tjatat om min trädgård och nu kommer det igen. Men jag kan inte hjälpa att jag ser sådan potential i den. Jag ser en idyllisk barndom där min dotter kan klättra upp i bigaråträdet på sommaren och äta solvarma bigaråer och tävla om vem som kan spotta kärnorna längst. Jag ser oss tillsammans gå ut sommarlovsmornar och plocka mogna jordgubbar till frukosten. Jag ser också hur vi tillsammans kan hämta potatis, morötter, broccoli och lök för att hjälpas åt att laga middag med dessa egenodlade ingredienser. Att få äta gröt med äppelmos från våra alldeles egna äpplen. Framförallt ser jag, utöver idyllen, att hon får en förståelse för vart maten kommer ifrån. Att den behöver tid, omsorg och kärlek för att växa precis som allt annat levande. Och jag ser att mycket av den mat hon får äta, åtminstone på sommaren och hösten är ren, sund och fri från gifter och besprutningsmedel. Så ja, jag älskar verkligen min trädgård.

Just nu längtar jag så efter att få komma tillbaka till den fysiska formen jag hade före graviditeten (minst). Att få känna mig stark och frisk igen. Det har så lite med utseende att göra och så mycket med självmedkänsla att göra. Att bära och föda barn är en så enorm påfrestning för kroppen. Ibland kan jag nästan banna mig själv för att jag inte tränade mer under graviditeten. Men så försöker jag tänka att om jag hade kunnat träna hade jag inte blivit inlagd med dropp i tre dygn på grund av att jag mådde så dåligt. Jag hade heller inte blivit sjukskriven på grund av foglossningar. Men just nu känns det så viktigt att få en chans att få komma tillbaka. Jag vill gärna ha fler barn och även om vi inte har bråttom så tar det tid att komma tillbaka i form och så länge jag är i såhär dåligt skick så är det en omöjlighet att klara av en graviditet igen. Jag saknar så enkla saker som att känna att jag klarar av att sitta med bra hållning eller kunna lyfta vikter. Känna att jag orkar lyfta M och leka med henne obehindrat. Den senaste tiden har både kosten och träningen hamnat som andra prioritering. Till viss del är det mitt fel på grund av dåliga prioriteringar. Till viss del är det sådant jag inte kunnat styra över. Med småbarn är det inte alltid så "bara". Speciellt inte när en är ensam. När det närmar sig terminsslut och sommarlov är det alltid mer för A att göra på jobbet och arbetsdagarna blir längre. Det är sällan optimalt att träna runt midnatt varje dag. Inte för att han jobbar så sent, men det är nattningar och annat som kommer emellan som i kombination gör att det inte blir läge för det först alldeles för sent. Sedan har vi varit sjuka och det har varit mycket stress över att M mått så dåligt så att äta, träna och sova har liksom inte legat först på listan. Nu längtar jag verkligen efter att få bli frisk och komma igång med träningen igen. A har semester och det är perfekt upplagt för att jag ska få börja i lugn och ro för att etablera bra vanor. M ska snart börja äta fast föda vilket innebär färre amningstillfällen allt eftersom, även om vi kommer fortsätta delamma ett bra tag till. Det finns många ursäkter och anledningar, men hur man än vrider och vänder på det så är det dags nu. För min skull, att få komma i form och orka med vardagen som en stark och frisk mamma. Jag ska bara bli, just det, frisk först. Och jag vet att om jag kommer igång med träningen så kommer maten komma automatiskt.

Det är vår tredje sommar i huset i år. Fast eftersom vi flyttade in den första sommaren har vi ju ändå bara bott här i två år. Hur som helst så var jag lite orolig över att jag skulle tröttna snabbt på att pula i trädgården. Men, så härligt det är! När jag får en stund över brukar jag smita ut oavsett väder. Idag har jag hunnit med en hel del i det fina vädret. Vår nyanlagna gräsmatta har blivit klippt för första gången (av Andreas dock) och den är alldeles smaragdgrön och tät. Som på film nästan. Och jag har börjat rensa i gången bredvid på framsidan. Jag har även vattnat alla mina grönsaksodlingar och satt ett temporärt nät som ärtorna kan växa uppför. Dessutom har jag planterat ut den fantastiska rosen jag fick av A i mors dags-present och grävt upp vår vinranka och planterat om den i en tunna så den kunde flytta in på verandan. Den trivdes inte riktigt i det svenska klimatet så vi hoppas att den ska må bättre inte på den varma verandan. Jag har även rensat en hel del ogräs, flyttat en massa sten och planerat lite för hur vi ska ha det i trädgården. Det känns i hela kroppen att det kommer bli så fint! Nästa sommar (om vi inte hinner denna) ska vi börja anlägga ett litet uterum nedanför körsbärsträdet med en mys-bänk och en liten köksträdgård. Jag har redan beställt ett halvt ton lökar, frön och en pluggbox. Till min stora glädje verkar det som både broccoli och blomkålen tar sig i år. Potatisen och löken har redan börjat titta upp. Det är massvis med körsbär och jordgubbar på gång och rabarbern börjar vara dags att skörda det sista på som ska ätas i pajer och dylikt innan resten blir till saft. Hallonen får vi se hur mycket det blir av då den är lite senare men det är ett helt gäng med små bärknoppar på den. Tomaterna har dessutom fått vara ifred från rådjuren i år, vilket är ett stort plus! Jag älskar att odla sådant som vi senare kan äta. Nu ska jag springa ner och sätta några palsternacksfrön i blöt för att se om de hinner ta sig i år. Det är ju egentligen lite sent men ett försök skadar ju inte. Jag vill helst att M ska få äta så mycket egenodlat som möjligt eftersom vi då vet att det är bra kvalité på maten. Hon ska ju börja med smakportioner om redan en månad, vart tar tiden vägen!? Jag hoppas att potatisen och morötterna hinner bli klara tills det är dags.

Just nu sitter hon i A's famn medan han läser för henne så hon kan somna. Hjärtat bara exploderar av kärlek när jag ser dem tillsammans.