I januari så flödade kreativiteten och nyfikenheten kring vad det nya året skulle föra med sig. Jag pimpade mina linslock så att jag inte skulle tappa bort dem. Hur vida jag lyckades kan vi ta en annan gång... Sen skulle jag fotografera Anna, vilket inte alls blev som jag först tänkt, det mycket bättre i stället.

 

Här kommer en smygtitt på gårdagens fotografering med Katja. Resten av bilderna får ni imorgon. 

Det var länge sedan jag kände mig riktigt nöjd med resultatet av en fotografering. Och att fotografera näst intill nakna människor är alltid svårast eftersom både ljus och poser måste komplimera alla kroppens vinklar. Men efter att ha kollat igenom dagens bilder är jag riktigt nöjd! Det underlättar ju alltid att få jobba med en snygg modell så klart. Jag väntar bara på godkännande från modellen innan jag visar er lite smakprover. Tills vidare får ni nöja er med att se på mina hemma-pimpade linslock!

Dagen har sett ut som följer: Mellandagsrea - jobba - mellandagsrea. Nu kännes det som om jag har blivit överkörd av en lastbilskaravan. Jag är helt slut i kropp och knopp. Jag skulle gärna sjunka ner i ett varmt bad med lite bra litteratur, men jag är rädd att jag inte orkar hålla boken ovan vattenytan....

 

Nu tar jag jul, mina vänner! Alla julklapparna är inslagna, huset är städat och jag har öppnat en xide som glittrar. Mycket mer än så kan man inte begära. Imorgon åker vi till familjen och firar för hela slanten. Jag hoppas att ni får en helt underbar julafton! God jul och gott nytt år!

 

 

 

 

 

Här är den kyrka vi ska gifta oss i nästa sommar.

 

 

 

 

 

 

Det var dags för en ny foundation när jag nästan stampat och klämt så hårt på tuben att jag blev alldeles röd i ansiktet utan att det kom ut någon kräm. Då blev jag faktiskt sugen på att testa den (relativt) nya FIT ME. Jag har köpt deras rouge sedan tidigare och är väldigt nöjd så varför inte deras foundation tänkte jag. Och jag måste säga att jag är väldigt nöjd! Den är väldigt dryg eftersom den är tunn men täcker väldigt bra. Den känns väldigt lätt att använda också. Jag har känslig hy så har jag en för fet foundation så får jag väldigt lätt finnar. Men den här har funkar riktigt bra! Jag är nöjd med mitt köp. Sedan är den väldigt tacksam att fota eftersom den är fyrkantig också! En liten härlig detalj för oss fotografer och formgivare.

 

Jag tycker att det var lite dåligt utbud på julcider i år. I alla fall om jag ska utgå från det bolag jag besökte. Jag hittade Xide's glittriga cider (som jag skriver om senare) och Rekorderlig julcider. Den senare testade jag igår. Den ska smaka av äpple och kanel, men jag kan inte påstå att den smakade så mycket kanel som jag hade hoppats på. Desstom den var ganska artificiell i smaken. Men till min stora förvåning blev det en av mina absoluta favoriter i ciderväg. Inte för söt för att vara cider, med lagom syra. Jag avnjöt min i ett varmt bad i sällskap av några hembakade pepparkakor och ångrade att jag inte köpte några fler. Absolut värd att testa om man gillar äpple! Bilden är inte den bästa, men det är i alla fall en bild!

Jag hatar verkligen trånga parkeringar. Att köra en sedan-modell när man precis har tagit körkort är heller inte alltid det lättaste. Idag när jag skulle parkera i Falun så var det nästan fullt och alla hade tagit onödigt mycket plats eftersom det är vinter. Så när jag skulle försöka smita in i en trång lucka så tog det naturligt nog en stund. Det gjorde ju inte precis saken bättre att en gubbe i en bil bakom skulle stå 2 mm bakom min bil hela tiden och sedan bli sur för att jag inte backar in i min parkeringsficka. Det är lite svårt när han står i vägen! 

 

Bah. När jag väl hade parkerat visade det sig att automaten bara tog vissa kort eller mobil betalning. Då var det bara att flytta på sig och parkera någon annanstans. Kändes så himla onödigt. Jaja, nu ska jag fixa lite lunch så jag orkar dagens möte i eftermiddag. I morgon ska jag minsann ut och fotografera. Det är så fint när det har gått från plus till minusgrader. Allting är sådär fint frostat. Perfekt för att ta härliga landskapsbilder med andra ord!

Idag känns gårdagens inlägg helt konstaterande helt overkligt. Hade jag inte köpt byxorna och tagit på mig dem idag så hade jag nog inte trott på det. Och tack hörrni för alla fina inlägg i kommentarsfältet. :)

 

När jag slängde benen över sängkanten för ungefär 1½ timme sedan så kände jag genast den sköna känslan av träningsvärk i hela kroppen. Det blev för ovanlighetens skull ett helkroppspass igår. Så himla skön känsla när man är klar så det är nästan obeskrivligt. Nu måste jag skärpa till mig med kosten igen också. Det har blivit några slarviga dagar. Men det bästa tillfället att börja, oavsett om man börjar om eller bara börjar, är på en gång. Glöm alla löften om nyår, efter jul eller måndagar. Att börja på en gång är den bästa garantin för att faktiskt komma igång.

 

Efter frukosten måste jag ta mig en slänga till Falun för att hämta mitt block. Jag fick en arbetsdag på Transportstyrelsen i mellandagarna så jag måste ha mina anteckningar med mig så jag vet vad jag ska göra. Blir trevligt att säga 'hej' till tjejerna en sista gång innan jul också. Men nu blir deten sen frukost till att börja med.

Jag provade byxor idag. Vilken shock. Jag hatar att prova byxor. Jag är alltid för stor för de snygga modellerna och hittar aldrig några som passar. Men eftersom de jag har bokstavligen faller av mig så var jag tvungen att köpa både byxor och underkläder. Så idag när jag började prova chansade jag på ett par som var fyra storlekar mindre än jag brukar. De var för stora. Så jag testade några som var sex storlekar mindre. De passade bra. Men Selene som var med mig övertalade mig att testa ett par som var 8 storlekar mindre eftersom hon tyckte de satt lite för löst ändå. Och de passade! Jag köpte ett par byxor som är 8 storlekar mindre än mina tidigare största byxor. Hela min världsbild rubbades lite. Jag kunde köpa ett par snygga jeans med nitar. Det har jag inte kunnat göra sedan tonåren. Jag har varit mindre till storleken än vad jag är nu, men jag har alltid haft problem med just byxor. Det var skräckblandad förtjusning. Så när jag kom hem blev jag verkligen motiverad att träna. Nu efter passet har jag hällt i mig en proteinshake eftersom jag ätit väldigt lite och onyttigt idag. Jag vet att mina muskler återhämtar sig bättre inför nästa pass när jag ger dem den rätta näringen. Därför blev det en shake med hallonsmak.

 

Men förstå... 8 storlekar!

 

Ni har väl inte missat att mitt företag Fotograf Elin Wennemyr har en tävling på facebook. Det är en julkalender-tävling med vinst varje dag. Det enda man behöver göra är att gilla luckan i kalendern. Världens enklaste tävling helt enkelt!

 

 

Jag är ju naturligt blond vilket gör det ganska tråkigt för mitt hår och min lata sida när mitt hår växer så snabbt. I alla fall så länge jag envisas med att färga det i en icke-blond nyans. När det blonda håret börjar skymta i botten börjar jag ganska snart se skallig ut. Det är säkert trendigt någonstans i världen men det faller då inte mig i smaken i alla fall. Planen är att hitta tillbaka till min normala hårfärg igen, vilket inte är det lättaste om jag inte vill bleka hela håret igen. Jag tror inte mitt stackars hår skulle klara en sådan hård kur nämligen. Därför gjorde jag slingor på mig själv för att försöka trolla bort lite av den där utväxten. Det funkade ganska bra må jag säga! Och det finns få tillfällen som man känner sig så snygg som när man har slinghätta på sig. Om ni inte vet vad en slinghätta är så kan ni googla det. 

 

Igår satte jag mig högtidligt ner och slog in årets julklappar. Det hör liksom till att göra det lite extra mysigt när man slår in julklappar tycker jag. Så jag tände adventsljusen och plockade fram Aladinasken med de sista chokladbitarna och började paketera. Det blir inte så många julklappar i år eftersom vi bara kommer ge till Andreas familj. Min familj är så stor och jag träffar dem inte så ofta. På min mammas sida har vi kommit överrens om att inte ge några klappar alls i år. Så då blir det lite extra högtidligt att få slå in de få som vi ska ge bort.

 

Gårdagen spenderades bland annat med A i Kupolens köpcentrum för julklappsshopping. När pengarna ändå rullade passade jag på att köpa lite underkläder. De jag har börjar bli för stora eller så börjar jag bli för liten, beroende på hur man ser det. Väl i butiken var det bara att konstatera att jag gått ner ca 1-1½ storlek. Det är ganska skönt att få det bekräftat lite eftersom jag inte tycker att jag själv kan se någon skillnad. Däremot känner jag skillnad i mängden muskler jag har på min kropp.

 

Igår fick A knäcka min rygg och massera mina axlar efter som jag inte kan stretcha på grund av min överrörlighet och skulderblad med mera har en tendens att hamna ur sin bana. Dagen efter brukar jag må sådär efter en sådan justering och redan nu kan jag känna att migränen är ett faktum. Spänningarna släpper och kroppen hänger inte riktigt med. Jag har fått en ipren av en vänlig kollega och hoppas på att komma lindrigt undan.

Jag bjussar på en bild av mig från september som utfyllnad.

 

Här om dagen när jag kom hem konstaterade jag att det faktiskt var varmt hemma. Det kanske kan låta som ett konstigt konstaterande eftersom de flesta hushåll nu för tiden har fungerande element. Men vi har haft problem med våra och har haft en inomhustemperatur på mellan 14-16 grader celsius. En aning för kallt för min smak. Speciellt när man kliver upp ur en varm säng på morgonen och sätter ner fötterna på ett kallt trägolv. Men denna dag när jag kom hem var det faktiskt varmt hela vägen ner till hallen där det annars brukar dra extra kallt. Det hela visade sig ha en förklaring.

 

En av våra grannar hade ringt till förening och klagat just på att det var så kallt i deras hem. Så när föreningen gick dit för att byta termostater på elementen, vilket tydligen var felet, så gick de in i fel lägenhet. De gick in i vår lägenhet i stället och bytte alla våra termostater. Det var ju jättebra för vår del så vi slipper frysa, men grannen hade senare ringt och undrat vart de som skulle fixa deras element tagit vägen. Så fel de kan bli. Men för oss blev det ju inte annat än rätt! Nu slipper vi använda värmeljus och mystofflor varje dag, även om det var en ganska bra ursäkt för att mysa på kvällarna.

Att A ganska ofta och mycket talar i sömnen är ingen nyhet. Men ibland blir det lite knasigt på grund av det. Igår innan jag somnade så kom jag på att jag inte hade ställt undan maten som stått på spisen och svalnat. Så jag frågade A om han hade gjort det och hoppades på ett jakande svar så jag skulle slippa kliva upp ur den varma sängen och tassa ut i köket på kalla golv. Han svarade att han minsann hade plockat undan all mat och ställt in den i kylen. Så jag somnade om med gott samvete.

Dagen därpå klev jag upp och fann att maten stod kvar på bänken och hade gjort så hela natten. När jag frågade A om det så tittade han frågande på mig. Hade han pratat med mig igår efter läggdags? Jo, visst hade han det. Problemet är att han verkar lite för vaken när han pratar i sömnen ibland. 

I natt drömde jag om att mitt bröllop blev en total mardröm. Det hela började med att jag skulle vara i skolan på förmiddagen och lära mig om bläckfiskar. Jag avskyr alla vattendjur större än guldfiskar. Jag vet inte varför men jag är så himla rätt för dem. Så väl i skolan glömde jag bort tiden och till råga på allt visade min mobilklockan helt fel tid. Paniken var given. Jag insåg att jag hade missat tiden med fotografen som vi nu ändå skulle behöva betala fullt för. Vigseln i kyrkan skulle ske om två timmar och jag hade inte fixat håret eller fått på mig någon make up. I ren panik ringde jag till både frisören och make up artisten men fick inte tag på någon av dem. Jag kastade mig på bussen hem med Andreas i luren och försökte lösa problemet med fotografen åtminstone. Andreas förklarade att fotografen var där och att A hade övertygat honom att fotografera oss efter vigseln. Väl hemma möttes jag av en bakis fotograf som var på väg att ta sig en återställare och istället för vår släkt hade han med sig ett tiotal vänner som sällskap. Några av dem sprang runt och testade olika delar av min klänning som jag själv varken hunnit se eller testa tidigare. Då började jag flippa totalt. Jag började skrika på min mamma och A att de skulle hjälpa mig att lösa den här röran och insåg i samma stund att jag såg helt bedrövlig ut eftersom jag inte ens hunnit tvätta håret eller borsta tänderna den morgonen. Det hela slutade i totalt kaos när jag insåg att vi inte ens hade skickat iväg inbjudningarna till vigseln. Sedan vaknade jag.

Efter den här drömmen kände jag att det var ganska skönt att jag inte har så höga krav på mitt bröllop. Det är klart att jag vill känna mig fin när jag gifter mig och att jag får bilder jag är nöjd med efteråt. Men det behöver verkligen inte kosta en förmögenhet. Det viktigaste för mig att vi få ha dem vi älskar och trivs med runt omkring oss under vigsel och fest. Och i vissa öron kan det säkert låta som att vi lägger massor av tid och energi på detta. Men jag lägger bara så mycket energi som jag tycker är roligt, resten får bli som det blir. Att jag får min klänning uppsydd beror mer på att det är billigare än att det ska vara den perfekta drömklänningen. Dessutom har min vän erbjudit sig att hjälpa till vilket jag är otroligt tacksam för, eftersom jag aldrig skulle kunna sy den själv. Vi kommer inte att ha någon tre-rätters caterad middag, vi ser hellre att vi kan bjuda på lättare mat och ha råd att bjuda några fler nära och kära. Jag vill verkligen inte bli någon bridezilla, men det betyder inte att jag inte vill drömma och planera lite då och då.

När jag och min sambo träffades så passade vi upp på varandra ganska mycket med middagar och myskvällar. Den där klassiska sambofällan med lite fööör många goda middagar och kvällar framför TV:n. Sen vi började jobba har vi haft mycket mindre tid för varandra och jag kan ju bara tala för mig själv men jag försöker dra nytta av den tiden lite mer när vi väl umgås. Så ikväll blir det en traditionell myskväll. Fläskfilén står i ugnen. Potatisgratängen väntar på att få en skjuts in i ugnen den med. Vi har laddat med chips och godis och nu fattas det bara en bra film. Det är så sällan vi verkligen myser till på ett såhär organiserat sättet numera om man kan kalla det så. 

 

Vi gör ju fortfarande saker tillsammans, fast det blir inte lika mycket myskvällar längre. Idag har vi varit på en gör-det-själv verkstad och städat/tvättat min bil. Och det är ju mycket mysigare när man gör det tillsammans. Jag tycker verkligen inte att romantik måste vara rosor, middagar och dyra presenter alla gånger. Att bara vara tillsammans och göra någonting gemensamt kan vara minst lika mysigt.