Life is good
Vi kan väl sammanfatta det som att vår vistelse hittills bara har varit positiv. Allt från shopping av mamma-kläder och Victoria's secret till ätande av bagels och donuts. Imorgon åker vi till Boston över dagen och nästa vecka lånar vi ett hus i New Jersey så vi kan ta oss in till New York två dagar i rad. Och tack vare hemlarmet kan vi se när katt- och husvakten kommer och går så vi vet att katten är väl omhändertagen fast vi är borta. Uppdaterar mer om vistelsen när jag kommer hem men ville lämna ett litet livstecken här på bloggen. Spark!
Jag kan inte riktigt fatta att vi åker till Stockholm idag. Grannen var supersnäll och kom igår för att erbjuda oss skjuts till tåget. Hade för övrigt nästan glömt att jag fyllde år idag om det inte vore så att jag blivit påmind. Jag har ju redan firat två gånger, men A berättade igår att han tänkt att vi skulle äta på restaurang ikväll och shoppa lite på Arlanda. Något som var lite mysigt i morse var att A sjöng för att retas med mig. Och varje gång han slutade så började liten i magen sparka. När han sjöng blev det lugnt och när han slutade så sparkades det igen. Det sägs ju att hen börjar höra och känna igen ljud och röster nu. Jag längtar tills rörelserna blir starkare och oftare så det går att känna tydligare.
The final countdown
Det här någonting som liksom har distraherat oss från tanke på att vi åker till USA imorgon (hej plutten i magen). Jag har visserligen letat kläder men med lite inställningen att "vi har tiiiid". Men idag är alltså packa och förbereda-dagen. Vi blir ju faktiskt borta i nästan två veckor. Katt- och husvakten ska få all info som behövs. Rasmus ska få tusenfald av kramar och kärlek så det räcker under tiden. Huset ska städas så det känns skönt och inte påfrestande att komma hem igen. Sen imorgon är det bara att larma och sätta sig på tåget till Arlanda. Vi sover på hotellet natten till måndag och far mot staterna på måndagen. Det känns som att det är så mycket jag inte får glömma från vitaminer till stödstrumpor osv. Måste någ börja knåpa ihop en lista...
Spjälsäng, praliner och kalas
Idag ska vi ta en sväng till Avesta är planen. Andreas kusins dotter fyller år och vi ska åka dit och fira lite. Väl i Avesta ska vi även hämta upp spjälsängen hos svärmor och titta hur utbudet på gravidkläder ser ut. Det är helt värdelöst över lag har jag märkt. Litet utbud, inte särskilt snyggt och överdrivna priser. Men jag skulle behöva lite baslinnen och något par shorts inför resan. Allting börjar bli (läs ÄR) för litet. När jag påpekade detta för Andreas så lade han till att vi kunde springa in på chokladbutiken som jag var så sugen på att testa också! Finare man och blivande pappa får man ju leta efter. Vi har förresten ramat in bilden på lilla pyret och satt upp på väggen i hallen nu. Då kan man kika lite varje gång man går förbi. Ofattbart att denna fantastiska varelse bor i mig just nu.
5 månader kvar till julafton
Idag när larminstallatören var här och installerade vårt hemlarm så påpekade han att det är exakt 5 månader kvar till julafton. A och jag tänkte tydligen exakt samma tanke för han sa det högt. Det innebär nämligen att det är 5 månader och 4 dagar kvar tills Liten är beräknad. Efter ultraljudet gick graviditeten från något lite läskigt till att jag längtar så sjukt mycket efter att få träffa hen som ligger där inne i magen. Jag kan liksom inte riktigt sluta titta på ultraljudsbilden. Nu när illamåendet mest är illamående och inte mer så mår jag lite bättre om kvällarna framför allt. När värmen lagt sig börjar jag kunna äta som en normal människa igen. Idag åt jag rostbiff med egenodlad potatis och ärtor med ekologisk tomatkross och kidneybönor. Hoppas verkligen att det sista illamåendet också släpper nu så jag verkligen kan få njuta av vår resa! Insåg att jag kommer sakna Rasmus som en galning också men jag vet ju samtidigt att vi har en jättebra hus- och kattvakt så han ska nog klara sig.
Klass2-varning
Idag är det nog lika bra att stanna inne nästan. Klockan 8 i morse så var det 33.4 grader celsius i morgonsolen. Nu en timme senare är det 27.3 i skuggan. SMHI har utfärdat en klass2-varning på grund av värmen. Något som är väldigt skönt är att illamåendet äntligen verkar ha lugnat ner sig en aning. Det här lär jag väl få ångra att jag sagt. Men det vore så fantastiskt om jag slipper må pest när vi är ute och reser. Vi har köpt resekräkpåsar i fall att. Jag har gjort is-thé med ingefära som jag hinkar friskt eftersom det sägs att ingefära ska lugna illamåendet. Jag vet inte om det hjälper men det verkar i alla fall inte göra saker och ting värre. Och ett stort glas is-thé en dag som denna sitter väl aldrig fel?
Världens vackraste.
Ultraljudet var... magiskt. Det går verkligen inte att beskriva med ord. Andreas tog mig i handen när jag låg där på britsen och vi fick se Liten för första gången. Lite sprattel först men sen låg hen så fint och poserade så att läkaren kunde titta igenom alla delar noggrannt. Allting såg ut som det skulle. Jag blev så lycklig och chockad på något vis så jag kunde inte sluta fnissa. Fast tårarna fortsatte rinna så fnissade jag. Och när Liten öppnade munnen stort för att ta en mun full med fostervatten var det som om hela mitt hjärta bara smälte. Det känns helt galet att det ligger ett litet barn i min mage. Vårt alldeles egna.
Ultraljud
Illustrationen kommer från 1177:s gravidapp.
Åh, jag kan inte fatta att det är dags för ultraljud idag! Om tio minuter packar vi in oss i bilen och åker mot Västerås. Jag har sovit som en prinsessa inatt för första gången på vad som känns som länge. Jag har haft så ont i mina höfter och knän senaste tiden när jag legat ner men inatt var det helt smärtfritt. Liten i magen hade nog gympapass igår kväll också. Det killades så infernaliskt när hen sprattlade runt där inne. Så galet overkligt men samtidigt som världens naturligaste sak. Jag ville aldrig att det skulle ta slut samtidigt som jag inte kunde låta bli att spänna mig på grund av att det killades. Efter en stund somnade nog liten också för då blev det helt lugnt igen.
Det sista som överger en...
... är hoppet. Lite så känns det. Jag läste att enbart 10% fortsätter må illa efter den 20:e graviditetsveckan. Så ett par veckor till då. Men det får gärna sluta redan nu. Enligt beräkningarna ska jag ha en viktuppgång på 5-6 kg men jag har gått upp totalt 2,9 kg sen jag blev gravid. Inte för att jag önskar att jag gick upp mer i vikt, men det vore trevligare att hålla vikten stabil med hälsosam kost och träning än ja... må illa och krama hinken var eviga dag. Numera får jag liksom några få dagar här och var då jag får "vila" i alla fall. Men eftersom illamåendet debuterade i v 6 och jag är i v 18 nu så känns det ändå som jag har fått min beskärda del av illamående nu.
Fyndat barnvagn
Vi har sagt att vi vill köpa så mycket begagnat som möjligt av flera anledningar. Slippa alla gifter som nyproducerat innebär. Återbruka i ett konsumtionssamhälle. Tänka smart ekonomiskt osv. Det innebär också att man får ta lite pö om pö när möjligheten finns. Vilket i sin tur är väldigt skönt så slipper vi punga ut allt i en klumpsumma precis innan liten kommer. Och idag hittade jag den perfekta barnvagnen för ynka 700 kronor. Sitt och liggdel, regnskydd, åkpåse osv. Den har ordentliga hjul, otroligt lättmanövrerad och lätt att ställa om samt justerbart handtag. Liggdelen har vaggfunktion och alla delar går att vända. Helt perfekt med tanke på vad barnvagnar annars kostar. Det visade sig också att svärmor hade en spjälsäng som vi kan låna. På med lite ny färg bara. Det börjar kännas mer och mer verkligt allt eftersom tiden går och inköpen görs. På onsdag ska vi på rutinultraljud och det känns så fantastiskt spännande! Sen åker vi ju till U.S.A. och när jag kommer hem igen är jag i v 20. Halva tiden har med andra ord snart passerat. Så himla galet!
Produktivt
Den här dagen började i det sämre laget. Jag har nog kramats med hinken säkert 30 gånger. Blä. Men jag har vägrat låta det hindra mig. Jag har spenderat förmiddagen åt att städa klart nedervåningen och verandan. A hjälpte mig upp med gardiner på verandan och har även planterat om tomater idag. Jag orkade dock inte övervåningen så det får vi ta imorgon förmiddag. Under tiden som A arbetade på verandan blev Rasmus hänvisad till soffan, men han såg inte ut att lida allt för mycket för det. Nu på eftermiddagen när jag mått lite bättre har jag passat på att baka bottnar till två sorters tårtor. Ska fylla och dekorera imorgon innan gästerna kommer. Till min stora lycka så passade också alla kläder jag beställt som handen i hansken! Woho! Nu ska jag krypa ner under täcket så jag orkar upp imorgon bitti!
Thai, thai, thai!
Om det är någonting jag saknar i matväg med stället vi valt att bosätta oss på så är det bristen på bra thairestauranger. Idag var vi dock i Avesta för att hälsa på Daniella och hennes sambo. Så skönt att få komma ut lite. Innan dess spenderade jag förmiddagen till att storstäda. Det känns som energin sakta börjar komma tillbaka i alla fall. Efter besöket i Avesta stannade vi i alla fall och köpte så kallad Avesta-thai. Så himlans gott! Lite starkare än vad jag hade räknat med men ändå väl värt. Imorgon ska jag städa klart huset och baka två olika typer av tårtor. Kanske ta en liten skördetur i trädgården också. Och testa kläderna som jag beställde från Asos!
Förväntningar och föreställningar
Det enda jag och A liksom ha bestämt oss för när det gäller graviditeten och det kommande barnet är väl egentligen att vi inte ska ha så mycket förväntningar eller tankar om hur det "borde/ska" vara. Framför allt för att det är första barnet och det inte går att veta vad det är för en liten människa där inne eller hur saker och ting kommer att bli. Men vissa föreställningar har en liksom ändå utan att tänka på det. Som att jag alltid haft bilden av att jag kommer få blonda barn. Det var först här om dagen när jag satt och tittade på A och fantiserade om Liten som det slog mig att hen kanske blir brunhårig! Det är nog lite som fördommar, en är inte alltid medveten själv om att en har dem.
På tal om mörkhårig, Liten i magen önskar sig tydligen en mörkhårig mamma. För den senaste tiden under graviditeten och sommarmånaderna då jag brukar bli ljusare och ljusare i håret har jag istället blivit mörkare och mörkare. Det beror tydligen på hormonerna och är inte helt ovanligt. Någonting helt nytt för mig dock!
Mammakläder och pyttipanna
Har lagt en order på lite kläder att ha med mig på resan som lämnar plats åt den växande kanonkulan. Hittade superbilliga och snygga kläder på asos.com som en vän tipsade mig om. Till exempel klänningen ovan som jag beställt. I Sverige har jag mest hittat kläder som mest liknar tält eller t-shirtar med stretch. Tänkte försöka hinna sy några egna plagg också. Behöver ta mig förbi en tygaffär först bara.
Värmen just nu gör mig helt dåsig och jag försöker få i mig och behålla så mycket vätska som möjligt. Var bara sugen på pyttipanna idag men den var slut. Som tur är har jag ju en helt fantastisk man som åkte och köpte pyttipanna åt mig. Jag försöker att inte ge efter för alla cravings men dagar som denna då allt annat får det att vända sig i magen så orkade jag inte låta bli.
Nähä!
Varje gång jag skriver att jag tror mig vara på bättringsvägen går det åt skogen. Jag kanske borde skriva tvärt om? Att det här aaaaaldrig kommer att bli bättre. Hur som helst fick jag prata med en mycket trevlig och sympatisk läkare igår som skrev ut lite nya mediciner som jag skulle testa. Om inte dessa funkade och jag fortsatte må dåligt skulle jag fundera på att åka in till kvinnokliniken för dropp. Än så länge tycker jag att det funkar men jag märker att jag lätt får värmeslag i solen. Försöker dricka så mycket som möjligt. Annars verkar solen lindra en hel del. Börjar bli rejält träningssugen men sover väldigt dåligt och är förkyld. Vet inte om jag sover dåligt pga graviditeten, värmen, förkylning eller kanske en kombination. Det är så ljust också så hjärnan blir helt förvirrad. Vaknade 04:30 i morse och trodde det var dags att kliva upp. Nåja, vi slipper frysa!
Summerdays
I fredags kom min farbror med sin flickvän och hans två barn och hälsade på oss från U.S.A.. Barnen som tillika är mina kusiner stannade till idag. Riktigt mysigt har vi haft tillsammans. Igår åkte vi ut till sjön för att fiska och grilla. Idag har vi varit i Västerås för att shoppa och lämna av dem på tåget mot farmor. Vi åt på en italiens restaurang och blev kallade "familjen".
Illamåendet har lättat de senaste dagarna och tre dagar den här veckan har jag fått behålla allt även om jag mått illa. Känns väldigt skönt, speciellt med tanke på att jag håller på att bli förkyld med halsont och hosta. Ingen kul kombination med graviditetsillamående. Nu är planen att hitta lite somriga mammakläder att packa ner inför trippen till U.S.A.. Det kommer antagligen vara några grader varmare och betydligt högre luftfuktighet. Det är ju knappast som att jag svettas mindre just nu. Och då är det skönt med kläder som passar för den växande bullen. Utöver klädjakt kommer vi göra som katten. Slappa!
More wajn
Det där om att illamåendet skulle släppa nu var tydligen drömtänkande. Dessutom har alla mediciner mot illamåendet slutat funka. Pratade med VC idag och det lät tvekis om de har något annat att erbjuda men skulle i alla fall få prata med en läkare på måndag eftermiddag. Prutt. Gravid - inte kul just nu.
De första frågorna
När man berättar att man är gravid kommer nästan alltid samma frågor i exakt samma ordning.
- När är det dags?
- Kommer ni att ta reda på könet?
- Har du några cravings?
- Hur mår du? (ställs ofta beroende på om tidigare svar varit tillfredställande eller inte)
I fall då dialogen fortsätter efter följande frågor handlar det ofta om:
- Hur mår du?
- Sådär, jag mår ganska illa fortfarande.
- Ja, det finns ju vissa som mår illa under hela graviditeten!
Följt av *alla hemska detaljer som finns att veta om graviditeter och förlossningar*
I fall då dialogen inte fortsätter efter följande frågor:
- Hur mår du?
- Sådär, jag mår ganska illa fortfarande.
- Ja, sånt där har jag aldrig riktigt gått igång på. Nog om det!
Plötsligt känner jag att ett "Grattis!" hade räckt väldigt långt. Men ja, det är beräknat den 27 december. Ja, den kanske kommer på nyårsafton eller julafton. Ja, vi kommer att ta reda på könet om det går för nyfikenhetens skull men det kommer förbli vår ensak. Ja, jag har haft cravings och just nu är det potatis. Inte mycket roligare än så. Och hur jag mår behöver vi inte gå in på. Det är bara att läsa tidigare inlägg! ;)
En normal dag.
Igår var en bedrövlig dag. Men idag har varit riktigt bra och jag har knappt mått illa. Jag ber till gudarna och alla gudalika väsen att det ska vara vändpunkten. Katja har i alla fall varit här och hon har tillsammans med Andreas tömt och plockat upp vår damm som vi inte ska ha kvar. Min kropp orkar inte riktigt alla tunga lyft. Däremot har jag trimmat gräset på gården och rensat ogräs i rabatterna. Fick också veta att jag med lite tur har jobb till hösten vilket vore fantastiskt skönt. Och vädret har ju varit fantastiskt. Vi avslutade dagen med härlig grillning. Finns inte särskilt mycket att klaga på alls en dag som denna med andra ord.
10 saker jag ser fram emot
- Ultraljud 22 dagar kvar (kanske får göra två dessutom eftersom vi åker till U.S.A. just när det egentligen ska göras
- Att sluta må illa och få tillbaka matlusten
- Att kunna äta nyttigt och varierat
- Att kunna träna
- Att slippa sova 1½-3 timmar mitt på dagen
- Att få inreda barnrum
- Åka till U.S.A.
- Få jobb och börja jobba igen (helst punkt 2. först)
- Att komma i form igen efter förlossningen (Ja, faktiskt!)
- Att få hålla Liten i famnen och känna att det var värt allt besvär.