Badpremiär

Det dröjer ett tag innan en får bada efter förlossningen så tidigare har det varit pappans lyx att bada med Minou. Men idag var det alltså äntligen min tur. Så mysigt vi hade det! Och vi slapp ju problemet med att hon blev gnällig för att hon blev hungrig. Nu ligger vi tillsammans under täcket för att hålla värmen och varva ner för natten. Minou sover fortfarande större delen av nätterna. Hon brukar somna vid elva för att vakna en gång mellan klockan 04-05 för att äta. Sedan sover hon fram till 06-07:30 någon gång. Ofta tar hon även en förmiddagslur mellan 08-10 också och då brukar även jag passa på. Så jag kan ju inte påstå att jag lider någon större sömnbrist av att vara mamma till den här lilla plutten.

6 veckor

Imorgon har du varit med oss i 6 veckor, men ändå känns det som om du alltid varit med oss. Vardagen med dig känns så självklar och en vardag utan dig existerar inte.

Ambitioner

Idag är ambitionerna höga. Jag tänker att jag både ska hinna skriva klart ett dokument som de behöver till jobbet och träna. Förhoppningen var att träna igår men Andreas var så trött när han kom hem och Minou var övertrött så det var bara att glömma. Jag hann i alla fall med två korta promenader. Dessutom blir det en sväng till Avesta idag och jag och Andreas ska förhoppningsvis få ett par timmars egentid (om jag överlever separationsångesten i tre timmar). Kanske lite thaimat också? Imorgon är det helgstädning på schemat inför veckan igen.

Utvecklingssprång

De senaste två dagarna så har Minou inte varit sig själv. Hon har sovit oroligt, varit ledsen och velat vara nära och amma konstant. Efter lite efterforskning kom jag fram till att det troligen var ett utvecklingssprång som gjorde henne orolig. När hon väl somnade igår så sov hon hela natten. Någon enstaka gång har hon pipit till men så fort jag lagt mig med ansiktet bredvid hennes har hon lugnat sig igen. Och i morse var allt tillbaka till det vanliga. Pigg tjej vaknade med ett leende på läpparna och försökte skratta när hon såg mig. Var vaken och alert och utforskade allting omkring sig med blicken igen.  Så skönt! Det värker verkligen i mamma-hjärtat när hon är orolig. Och att få vakna till det där underbara leendet skapar ju världens bästa start på dagen.

It's Valentine's day

Detta är klart den bästa alla hjärtans dag jag har upplevt hittills. Jag har haft extrema smärtor till följd av förlossningen i några dagar och igår släppte det som i ett trollslag. Det värsta var inte smärtan som nästan knockade mig, utan känslan av att inte kunna ta hand om min dotter som jag ville. Det gjorde ont att röra sig och var svårt att gå. Men nu kan vi åter busa och röra oss fritt tillsammans och göra det med glädje. Förutom att jag är frisk och välmående får jag fira dagen med de två bästa jag har. Minou och Andreas. De har badat tillsammans på förmiddagen och jag har njutit av att hinna städa för att slippa stå avundsjukt och se på eftersom jag inte får bada än. Så nu kan jag njuta av att det är (hyfsat) rent här hemma. Igår möttes har även av en bukett rosor av Andreas och idag kom ett blomsterbud från Minous morfar och bonus-mormor med blommor, choklad och en nalle. Jag känner mig så bortskämd med livet en dag som den här.

Nytt fokus

Det är fascinerande hur fokus i livet kan skifta så snabbt. Hur livet innan dig kändes så meningslöst på något vis. Hur den mest fantastiska känslan i världen kan vara att när du är orolig få ligga alldeles tätt intill och gnugga min näsa mot din tills du somnar. Och tycka att det gått alldeles för snabbt. Det är som om mitt liv blivit en fånig klyscha. Men det spelar ingen roll så länge jag har dig i det.