Om det fanns en theme song till min jakt på examen skulle en i bakgrunden höra "Never ending story, aa-aah, aa-aah, aa-aah..." Men förhoppningsvis ska det äntligen få ett slut. Jag har fått beskedet om att mitt examensarbete är godkänt. Betyget är inrapporterat. Jag behöver nu "bara" ansöka om examen. Dock har ju programmet lagts ner och enbart finns Grafisk Teknologi kvar. Jag läste ju Grafisk Design. Det går ju också att lösa, men det blir liiite krångligare att göra ansökan. Annars har dagen varit riktigt bra. M och jag rullade iväg till babycaféet som hade sommaravslutning idag. Med oss hem fick vi ett gäng böcker så vi har haft sagostund på eftermiddagen. Jag hade ingen ork att laga mat så det blev lyxig latmanslunch. Fruktsallad på färsk kokosnöt, äpple och banan. Inte mycket till protein men så gott! Lite senare ska vi rulla till affären och posta paket och köpa mer kokoskvarg. Imorgon blir det en sväng till Avesta för lite fotografering av M. Kul att få lite bilder av en annan fotograf vars kompetens jag litar på. Om jag hade en theme song för mitt liv just nu skulle det nog vara den nedan om jag fick välja själv. Och det får jag!

 

Förra veckan var en sådan typisk vecka som en helst bara ville hoppa över. Det började på måndagen med att jag upptäckte att Rasmus hade kissat blod på en dyna till utemöblerna. Jag ringde genast till Strömsholm som tyckte vi skulle komma in. A fick åka från jobbet så vi kunde åka tillsammans. Väl där tog de prover för att titta på njurar, Rasmus fick dropp och sedan vart det en lång väntan. Klockan var närmare midnatt när vi fick veta att proverna såg bra ut och att de tagit en odling för att se om det kunde vara urinvägsinfektion. Dagen därpå hörde jag hur Rasmus sprang på lådan utan avbrott men när jag tittade kunde han inte kissa alls. Nytt samtal till Strömsholm och vi fick åka in igen. Denna gång träffade vi en superbra veterinär som undersökte Rasmus och beslutade att de skulle göra ultraljud. På ultraljudet kunde vi se att stackars Rasmus hade två stora stenar, ca 1,5 cm i diameter, som hade skapat ett stort inflammerat område i blåsan. Vi bestämde oss genast för att operation var bästa valet istället för att chansa med att kosten eventuellt skulle lösa upp stenarna under de kommande tre veckorna. Vi fick alltså åka hem utan Rasmus på tisdagen. På onsdagen blev han opererad och hade ont så han fick ligga kvar ett par dagar. På torsdagen skulle jag ta tillfället i akt att rensa och byta pallkragarna medan M sov. Klumpig som jag är backar jag och snubblar på något. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att det jag snubblat på inte bara satt fast, det satt i min fot. Det var en planka med en rostig spik från staketet som vi plockat ner då vi ska sätta upp ett nytt. Jag blev så trött på mig själv men ville liksom passa på att nyttja tiden medan M sov så jag passade på att rensa klart innan jag gick in. På 1177 ordinerade de ett besök till akuten för rengöring av sår och stelkrampsvaccination. Då var det bara att bege sig igen då. Totalt spenderade vi 18 timmar på akutmottagningar den veckan. Och de ligger ju inte precis i närheten så vi spenderade även 8 timmar i bilen till och från de olika mottagningarna. Som tur är så fick vi hämta hem Rasmus på fredagen och vi är båda på bättringsvägen. Det är ju ändå honom det är mest synd om, om ni frågar mig. Bilden ovan visar en bild från ultraljudet. Det svarta ovala är hans blåsa och det vita runda är en av urinstenarna.

Nu är allting införskaffat. Imorgon ska jag montera borden till loungen och mitt nya planteringsbord. M tyckte nog det var riktigt spännande att glida runt på Erikslund den här gången. Hon är fortfarande orolig på grund av sin klängperiod men detta var nog lagom stimulerande för att vara distraherande. När vi kom hem fick hon testsitta i sin nya matsalsstol. En riktig liten mallgroda! Hon såg jättenöjd ut. Nattningarna blir dock lite lidande av att hon är så orolig i kroppen. Efter fyra timmars nattningsförsök lyckades hon äntligen somna när jag gungade henne i gungstolen. Jag lyckades bära henne till sängen och lägga ner henne utan att hon vaknade. Sen tappade jag vattenflaskan i golvet...! Men nu sover lilla grodan. Jag ska snart krypa ner bredvid henne så jag orkar med morgondagen också. Det blir nog både lite trädgårdspul och besök av M's farmor och farfar.

Jag vet inte om det är vårens gröna och sköna intågande som gör det, men just nu känns livet allmänt bra. Det enda är väl att M har en klängperiod inför sitt utvecklingssprång och behöver lite extra närhet och kärlek från sin mamma och pappa just nu. Det är jobbigt att se hennes oro. Annars är det full fart på mina andra små "bebisar". I helgen ska vi till Västerås för att inhandla nödvändigheter och onödigheter för att bebisarna ska få flytta ut om någon månad. Det är allt från planteringsbord till pallkragar. Det är förstås årets grönsaksplantor jag talar om. Det känns ännu roligare i trädgården i år när magen inte är i vägen och jag slipper stafett-springa mellan toalettstolen och trädgården. Vi börjar också komma framåt och visionen om hur vår trädgård ska bli just vår, blir tydligare. Det har känts så trist att det hela stått i stilje under vintern med halvt påbörjade projekt som liksom bara väntat på att få bli klara. Men nu får och kan vi hugga i igen. M älskar att vara ute och vi spenderar ofta kvällarna, då vädret tillåter, ute på verandan eller verandatrappen med gräset som kittlar under fötterna. Som ett rofyllt avslut på dagen. Jag känner också en ro i mig själv. Det känns som om jag på ett naturligt sätt hittat tillbaka till min hälsosamma kosthållning jag etablerade före graviditeten. Det sker liksom naturligt. Sedan en knapp månad sedan tog jag och A beslutet att helt enkelt sluta köpa godis och snask. Vi äter båda över lag hälsosamt och en gång per vecka får jag unna mig vad jag vill för 500 kalorier. Resten av tiden låter jag bli. Träningen rullar också på naturligt utöver att jag har ett knä som bråkar så jag inte riktigt får träna så som jag vill. Men jag tränar runt skadan och känner att jag mår bra när jag får röra på mig. Samtidigt försöker jag njuta så mycket som möjligt av tiden med M medan hon är vaken och tar vara på mammaledigheten på bästa sätt för oss båda. Längtar efter att A får semester så vi kan spendera mer tid tillsammans alla tre och åka upp till stugan vid havet. Att få visa M havet och bergen för första gången. Får mig att tänka på somrarna när jag var liten.