Liten knopp tittar opp!

 
Idag bestämde sig Minou för sovmorgon. Fram till nio sov hon, sedan blev det lite bråttom. Vi skulle vara hos läkaren klockan elva och hämta Andreas på vägen så då återstod bara en timme för påklädning och matning av oss båda. Doktorn konstaterade att det antagligen är något luftvägsvirus som spökar på nätterna och pollen som svider i ögonen. Även om hon inte har någon allergi än så är oddsen 75-80% sannolikhet att hon får det när hon blir äldre. Vi fick i alla fall lite tips på hur vi kan förebygga.Hur som helst har vi spenderat resten av dagen med familjemys. Nu på eftermiddagen. Medan Andreas har pulat i trädgården på kvällen har jag och Minou suttit på verandan och tittat på med stora ögon. Nu är det nattning och jag hann inte läsa mer än två sidor ur Alice i underlandet innan Minou hade slagit ihop sina fantastiska blå. Tröttsamt att uppleva spå mycket. Känns skönt att våren och sommaren är på väg och att vi får mer tid tillsammans med familjen, både vår lilla och vår gemensamma stora. 



Brillz

Idag har Minou varit en riktig tröttis. Hon har väl tagit igen sig efter gårdagen. Då åkte vi först och hälsade på Andreas på jobbet för första gången. Sen åkte vi till Avesta och handlade och avslutade med mat och mys hemma hos Minous mormor innan det bar av hemåt. Idag har hon mest bara sovit och så har vi tagit en promenad för att handla det sista inför dopet. Det var så härligt väder idag! Minou fick inviga sina nya brillor dessutom.
 



Påskträning

Det slank tillslut ner lite påskgodis hemma såväl som hos Minous farmor och farfar igår. Men träningen har inte drabbats i alla fall. Nu är det slut på det goda och om nu vågen ska få döma så verkar jag ändå ha hållit mig hyfsat på mattan. Vi hade så mysigt igår så idag får Minou ta igen sig lite med mat och sömn så hon orkar med allt som måste göras i veckan och sitt dop nästa helg. Medan hon mellan matningarna myser hos sin pappa så passar jag på att vårstäda lite också. Så himla skönt att rensa och få rent. Även om det tar lite längre tid med en liten i hemmet. Innan jag avslutar så bjuder jag på första selfien sedan lillan kom. Jag testade nämligen en frisyr inför dopet igår också.
 
 



Motivation är bara en bonus

Något jag lärde mig när jag innan graviditeten är att motivation till träning är en bonus. Inget som bör styra hur vida jag tränar eller inte. Och den glada överraskningen kommer ofta i att jag kan göra minst lika bra pass fast jag är omotiverad många gånger. Vi har gjort ett rullande schema hår hemma för att vi båda ska hinna få promenader och jag ska hinna träna utan att Minou blir lidande. Och idag var en sådan dag då Andreas fick ta Minou i vagnen och jag skulle träna. Eftersom vi hade mysdag igår med lite gottis som vi har en gång i veckan var jag idag mer sugen på att dyka ner i skålen med godis till potentiella påskkärringar än att träna. Men efteråt, när jag har tränat och godispåsen är oöppnad känns ju allt så mycket bättre. Det känns som om mina trångmål har ändrats efter graviditeten. Nu är fokus inte lika mycket på centimetrar och kilon. Även om jag vill ha en hälsosam vikt så känns det viktigaste att få en stark och frisk kropp som orkar en till graviditet. Som orkar vara en bra mamma. Som orkar jobba och må bra i mig själv. Då känns centimeter rätt oviktigt. Och även om motivationen bara är en bonus, jädrar vad jag saknar mina proteinshakes och Celsius. Sådant som får vänta till efter amningen. Och att få lyfta tungt och känna mig stark. Sådant som jag måste härda ut den tråkiga träningen för att få göra sen.