Förra veckan var det mycket som bara kändes som en enda stor suck. Bland annat kastade vår tvättmaskin in handduken. Den har krånglat länge men under helgen så började den läcka vatten och det lät som någon slängt in hela verktygslådan och kört igång maskinen. Dessutom luktade mycket surt trots rengöring av maskinen. Har jag nämnt att vi använder tygblöjor och därför är extra beroende av en fungerande tvättmaskin? Idag kom i alla fall den nya. Åh, vilken fröjd. Bara det faktum att en kan känna så inför en tvättmaskin. Den har ångprogram för kläder som egentligen inte är särskilt smutsiga utan bara behöver fräschas upp. Tidsinställning för starttider och extra försiktiga program för träningskläder. Som om inte det vore nog så har samfälligheten där vi bor beslutat om nya garageportar med motor och sådan fancy fjärrkontroll som ska installeras i nästa vecka. Ibland är det bara dumt att klaga helt enkelt. Och på tal om "äntligen". Sedan M kom till världen har många frågat sig om jag verkligen var inblandad i hennes uppkomst, mer än att hon låg i min mage då (på skoj förstås). Eftersom hon är så lik sin far. Men här om dagen släppte jag lös henne på golvet i kontoret. Vad tar hon sikte på, om inte träningsredskapen! Japp, det är bekräftat. Det är min dotter det där.