I fredags blev M hela 7 månader. Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen. Den gick inte i närheten av såhär fort när jag var gravid med henne. Dagen till ära sa hon "mamma" för första gången. Jag stod i köket och fixade med disken medan hon satt i sin stol och plötsligt hör jag "mamma" bakom mig. Jag vänder mig lite förvirrat om och tittar på en extremt mallig dam. Jag frågar henne om hon sa mamma och hon säger det igen. Och igen. Sedan dess har det kommit lite sporadiskt. Nu tränar hon nästan hela tiden. Det blir alla möjliga former av 'maa' 'mamamama' och 'mammam'. Men och några regelrätta 'mamma'. Eftersom hon mest tränat på att säga pappa tidigare, även om det mest varit 'papapapapapa' så trodde jag faktiskt hon skulle säga det först. Nu har hon även gått in i början av den klassiska 8-månaders mammig-perioden. Hon kan bli upprörd bara av att höra mig i ett annat rum eller se mig gå förbi. Oftast går det bra som tur är. Hon tränar även intensivt på att krypa och har lyckats ställa sig i både plankposition och på alla fyra ett par gånger. När hon tröttnar hasar hon sig bakåt och tar sig runt på det viset istället. Att rulla runt är heller inga problem så det blir ju som en nystart att lösa alla göromål i vardagen samtidigt som jag ska ha ett öga på henne hela tiden. Igår försökte vi fotografera lite i trädgården vilket gick sådär utan assistans eftersom sänghimmeln var hundra gånger mer spännande än kameran. Men det är ju svårt att få dåliga bilder på en så söt dam.