Just nu längtar jag så efter att få komma tillbaka till den fysiska formen jag hade före graviditeten (minst). Att få känna mig stark och frisk igen. Det har så lite med utseende att göra och så mycket med självmedkänsla att göra. Att bära och föda barn är en så enorm påfrestning för kroppen. Ibland kan jag nästan banna mig själv för att jag inte tränade mer under graviditeten. Men så försöker jag tänka att om jag hade kunnat träna hade jag inte blivit inlagd med dropp i tre dygn på grund av att jag mådde så dåligt. Jag hade heller inte blivit sjukskriven på grund av foglossningar. Men just nu känns det så viktigt att få en chans att få komma tillbaka. Jag vill gärna ha fler barn och även om vi inte har bråttom så tar det tid att komma tillbaka i form och så länge jag är i såhär dåligt skick så är det en omöjlighet att klara av en graviditet igen. Jag saknar så enkla saker som att känna att jag klarar av att sitta med bra hållning eller kunna lyfta vikter. Känna att jag orkar lyfta M och leka med henne obehindrat. Den senaste tiden har både kosten och träningen hamnat som andra prioritering. Till viss del är det mitt fel på grund av dåliga prioriteringar. Till viss del är det sådant jag inte kunnat styra över. Med småbarn är det inte alltid så "bara". Speciellt inte när en är ensam. När det närmar sig terminsslut och sommarlov är det alltid mer för A att göra på jobbet och arbetsdagarna blir längre. Det är sällan optimalt att träna runt midnatt varje dag. Inte för att han jobbar så sent, men det är nattningar och annat som kommer emellan som i kombination gör att det inte blir läge för det först alldeles för sent. Sedan har vi varit sjuka och det har varit mycket stress över att M mått så dåligt så att äta, träna och sova har liksom inte legat först på listan. Nu längtar jag verkligen efter att få bli frisk och komma igång med träningen igen. A har semester och det är perfekt upplagt för att jag ska få börja i lugn och ro för att etablera bra vanor. M ska snart börja äta fast föda vilket innebär färre amningstillfällen allt eftersom, även om vi kommer fortsätta delamma ett bra tag till. Det finns många ursäkter och anledningar, men hur man än vrider och vänder på det så är det dags nu. För min skull, att få komma i form och orka med vardagen som en stark och frisk mamma. Jag ska bara bli, just det, frisk först. Och jag vet att om jag kommer igång med träningen så kommer maten komma automatiskt.