Spiken och akuten

Förra veckan var en sådan typisk vecka som en helst bara ville hoppa över. Det började på måndagen med att jag upptäckte att Rasmus hade kissat blod på en dyna till utemöblerna. Jag ringde genast till Strömsholm som tyckte vi skulle komma in. A fick åka från jobbet så vi kunde åka tillsammans. Väl där tog de prover för att titta på njurar, Rasmus fick dropp och sedan vart det en lång väntan. Klockan var närmare midnatt när vi fick veta att proverna såg bra ut och att de tagit en odling för att se om det kunde vara urinvägsinfektion. Dagen därpå hörde jag hur Rasmus sprang på lådan utan avbrott men när jag tittade kunde han inte kissa alls. Nytt samtal till Strömsholm och vi fick åka in igen. Denna gång träffade vi en superbra veterinär som undersökte Rasmus och beslutade att de skulle göra ultraljud. På ultraljudet kunde vi se att stackars Rasmus hade två stora stenar, ca 1,5 cm i diameter, som hade skapat ett stort inflammerat område i blåsan. Vi bestämde oss genast för att operation var bästa valet istället för att chansa med att kosten eventuellt skulle lösa upp stenarna under de kommande tre veckorna. Vi fick alltså åka hem utan Rasmus på tisdagen. På onsdagen blev han opererad och hade ont så han fick ligga kvar ett par dagar. På torsdagen skulle jag ta tillfället i akt att rensa och byta pallkragarna medan M sov. Klumpig som jag är backar jag och snubblar på något. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att det jag snubblat på inte bara satt fast, det satt i min fot. Det var en planka med en rostig spik från staketet som vi plockat ner då vi ska sätta upp ett nytt. Jag blev så trött på mig själv men ville liksom passa på att nyttja tiden medan M sov så jag passade på att rensa klart innan jag gick in. På 1177 ordinerade de ett besök till akuten för rengöring av sår och stelkrampsvaccination. Då var det bara att bege sig igen då. Totalt spenderade vi 18 timmar på akutmottagningar den veckan. Och de ligger ju inte precis i närheten så vi spenderade även 8 timmar i bilen till och från de olika mottagningarna. Som tur är så fick vi hämta hem Rasmus på fredagen och vi är båda på bättringsvägen. Det är ju ändå honom det är mest synd om, om ni frågar mig. Bilden ovan visar en bild från ultraljudet. Det svarta ovala är hans blåsa och det vita runda är en av urinstenarna.





Kom ihåg mig

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:



Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo