Som jag nämnde i tidigare inlägg så skulle jag med Rasmus till veterinären för någon vecka sedan. Vi hade dessutom tid där klockan 08:40 vilket innebar att vi var tvugna att åka 07:40. M vaknar oftast 07:30. Dessutom skulle jag åka ensam med både M och Rasmus och allt skulle med. Katt, barn, barnvagn, blöjor, mat (jag hade ju ingen aning om hur lång tid det skulle ta), ombyten osv. Jag kan erkänna att jag kände mig riktigt stolt när jag satt i bilden 07:46 med allting klart. Men så backar jag ut från garaget och Rasmus som avskyr att åka både kattbur och bil börjar förstås skrik-jama. Som väntat. Men jag var liksom inte beredd på att M skulle bli livrädd för det ljudet! Hon brukar nämligen somna efter morgonvällingen och gärna i bilen så jag hade räknat med en ganska lugn bilfärd. Icke! Varje gång katten vrålade så följdes det av en vrålande unge i baksätet. Inte mindre än tre gånger fick jag stanna bilen och försöka lugna ner henne. Väl framme var hon dödstrött men allting var så spännande så att hon skulle sova då fanns inte på kartan. Hos veterinären gjorde de ultraljud på Rasmus och allt såg bra ut. Väl där passade vi på att vaccinera och chipmärka honom eftersom de ändå hade tid att göra det så slipper vi åka igen. När vi kom ut från djursjukhuset höll de så klart på att spela in program för serien om djursjukhuset Strömsholm. De skulle filma något par som var på väg därifrån. Mitt i bild kommer jag, lagom sliten småbarnsmorsa med en missnöjd katt och dödstrött unge som skulle kånkas in i bilen tillsammans med barnvagn och packning. På vägen hem var M så trött att hon slocknade genast och katten så utmattad så han orkade knappt skrika. Fem timmar senare kom vi innanför dörren till hemmet igen och ordningen var återställd.