En missad förlossning
Inatt drömde jag åter igen att bebisen kom. Det skruvade var att jag lyckades missa hela förlossningen. Andreas ringde och berättade hur lycklig han kände sig och hur vacker hon var. Jag blev lite förvånad över hur jag kunde missat det hela men undrade samtidigt om han meddelat de lyckliga för de närmaste i familjen. Sedan berättade han att bebisen hade en imponerande vikt på 6,5 kg. Men när han väl kom hem med henne var hon så liten och skör och jag fick försiktigt stryka henne över håret och bara vara nära.Bort från drömmarnas värld. Idag är det tre dagar kvar till BF och Andreas tror att hon kommer redan i övermorgon. Själv är jag på något märkligt sätt tillfreds med väntan. Så länge hon mår bra (och helst inte tittar ut på nyårsafton) får hon komma när hon vill. Jag vet ju att hon kommer inom en snar framtid. Och jag ser så fram emot att få träffa min lilla sessa.
Dagarna i bilder
Det händer ju inte jättemycket för en höggravid stackars själ om dagarna. Det som åstadkommits de senaste två veckorna är väl följande:
Magen har växt sig större än vad som borde vara rimligt.
Besökt doktorn i Västerås och tröstat mig med en brunch på Ikea efteråt.
Klätt granen två gånger. Även slagit in alla julklappar vilket i sig tog några dagar. Inte för att det var många men för att orken inte räcker så långt.
Fikat för att fira att Andreas nu blir hemma i drygt fyrtio dagar för att fira jul och invänta vårt lilla mirakel.
Fått hem och inspekterat bilskyddet som maken nu monterat i bilen för miraklets hemfärd.
Dna-test
Vi kanske borde dna-testa bebisen när den kommer. Försökte locka ut henne och med mina gener borde hon instinktivt röra sig mot chokladen. Men inte ett tecken på att hon skulle vilja komma ut. Måste vara något allvarligt fel.
Lämnat in nyckeln
I tisdags var jag in till jobbet för att lämna in nyckel och kodbricka. Mötet med farbror doktorn i måndags resluterade i sjukskrivning på 100%. Samtidigt som det är rätt jobbigt att bara gå hemma och uggla så var det lite av en lättnad. Kroppen har verkligen börjat säga ifrån. Och det kanske inte är så konstigt med 24 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag har börjat få molvärk på kvällarna och sammandragningar nattetid framför allt. Bebisen ligger väldigt långt ner i bäckenet och barnmorskan sa att det kan innebära en stundande ankomst även om så inte behöver vara fallet. Det känns varje gång hon försöker trycka sig ännu lite längre ner för det ilar i hela bäckenet. Igår fick vi i alla fall ett kort besök av ett par som vi träffade på föräldrautbildningen som också bor här i Virsbo. De fick en liten Isak för ungefär en månad sedan och när jag väl fick hålla honom ville jag inte lämna tillbaka honom. Det känns helt galet att vi kommer ha en sådana liten guldklimp hos oss snart. Jag blev helt varm i hjärta och själ när jag såg Andreas hålla i honom. Så varsamt och med ett så genuint leende på läpparna. Kom ut nu lilla bebis så vi får hålla om dig!
Plötsligt händer det
Det är sällan jag plockar upp kameran nu för tiden. Men här om dagen när jag vaggade ut till brevlådan för att hämta posten och få den dagens motion så stannade jag och tog dessa på vår framsida. Kvaliten vart ju inte så mycket att hurra över dock.