Jag kommer blogga mest här framöver istället.

 

http://stalmamman.blogg.se

 

Vi ses!

För att sammafatta lite vad som hänt sedan sist trots mycket bloggtorka får det bli ett litet hopplock från instagram. Jag börjar uppifrån till vänster och forstätter till höger.

1. Har haft min första utekväll (inte blöt men trevlig) med mina fantastiska kollegor. Bill&Bob är definitivt ett stället att komma tillbaka till för god mat. 2. Har kapat barret ytterliggare. Kan bero mycket på att jag nästan alltid låter mina frisörer bestämma frippan och eftersom jag numera jobbar i Västerås var jag tyvärr tvungen att byta från min favorit i Avesta. 3. Pysslar i trädgården utifrån den tiden jag har. Det är ett ständigt pågående projekt som aldrig blir tråkigt. 4. M har varit krasslig och vi har gjort som förädrar bör under de förutsättningarna. Brutit mot alla regler, låtit henne titta på surfplattan och äta (majs) i soffan. 5. Varit en hel vecka på Gotland. Fantastisk ö med massor att uppleva. 6. Struntat i all träning i en och en halv vecka och bara ägnat mig åt promenader. Mest för att kroppen sa nej och min tränare sa åt mig att lyssna på kroppen. Tydligen lyssnar jag hellre på min tränare. 7. Äntligen bytt vårdcentral och fått hjälp. Fått konstaterat att jag faktiskt behöver hjälp eftersom min knäskål inte sitter där den borde. Fått träffa en ortoped, fått remiss till magnetröntget och kirurg samt träffa en klinik för utprovning av ortos. 8. Haft panik och många timmars mental förberedelse för hur snabbt M växer upp och att hon snart ska börja på dagis. Haft panik över att hon inte har alla (onödiga) saker som hon (inte) behöver när hon ska börja. Nu har hon i alla fall en ryggsäck i ministorlek. Hon har även gått från sin spjälsäng (som hon nästan aldrig sovit i) till att sova sin första halva natt i sin växa-säng. 9. Fått fästing. Som om det inte vore nog med att både jag och M har haft magsjuka så har jag det senaste dygnet plockat 3 fästingar från M och en från mig. Dessa vidriga blodsugare som jag är så vidrigt rätt för. M har påbörjat sin vaccination mot TBE men jag behöver ta sprutorna jag med. Usch! 

Hej igen. Det känns lite som att träffa någon man kände för länge sedan. Plötsligt springa på varandra igen och omfamna lite tafatt. Bloggen och lusten att skriva tycks liksom gå lite i dvala till vintern. Jag har knappt ens kikat annat än när jag skrivit något slumpartat inlägg.

Vad har hänt sedan sist. Massvis och nästan ingenting. Jag fortsätter med min MammaFitness-träning. För stunden är jag förkyld så särskilt mycket träning finns det väl inte att tala om. Mat däremot, massvis. Jag väntar på att vågen ska visa den där magiska nya siffran. Gå från minus 29 kg till minus 30 som är nästa delmål. Så nära men ändå så långt borta. Jag längtar efter vår. Har kapat barret ännu kortare i sann vår-anda.

Börjar förkultivera inför årets odlingar och planerat trädgården tillsammans med A. Han har också dragits med i både nya kostvanor och suget för att odla litegrann.

M växer så det knakar och jag känner att jag missar massor när jag är på jobbet. Att hon ska börja på dagis i höst känns som en svindlande tanke. Tiden med henne känns aldrig tillräcklig.

Min favoritårstid är i alla fall på ingång och det känns som ljuset får tiden att stillas lite. Till skillnad från mörkret när allting springer ifrån en men samtidigt står stilla. Idag blir första gemensamma trädgårdsdagen för familjen. M i sina nya skor som hon älskar. Och jag ska försöka att inte låta tiden gå så långt emellan, inte bli en främling.

 

Det är rena lyxen att bo såhär nära en herrgård. Jag ska försöka utforska resten av närområdet inom en snar framtid också för att se om jag kan hitta fler fantastiska platser. Nu ska M få mellis sen ska vi kila till affären så jag också kan få lite mellis. 

Igår när jag vaknade så var det jättemycket dimma utanför. Jag kände direkt att detta skulle vara perfekt väder för att fota landskap i Ramnäs trakter. Jag kastade på mig kläder, klädde på M och försökte få i henne så mycket frukost som det gick på så kort tid som möjligt utan att stressa henne för mycket. Hon har lite dålig frukostaptit just nu. Tillslut kom vi iväg med bilen och kameran i sätet bredvid. När jag väl kom fram till Ramnäs hade solen hunnit gå upp där och dimman var borta. Jag tog ändå några bilder i morgonsolen. Sen åkte vi tillbaka till Virsbo där dimman fortfarande låg tät. Vi stannade bilen och gick över slussen och bort mot herrgården där jag passade på att fota lite. Att hinna komma precis när dimman lättar och solen går upp är guld. Senare på dagen mötte vi Therese och Colin så vi kunde fotografera tillsammans. När jag skulle titta på bilderna igår så gick ögonen totalt i kors och jag kunde knappt se om bilden var skarp. Men här är en av bilderna från morgonfotograferingen i alla fall som jag hann innan ögonlocken klappade ihop.

Jag och Andreas försöker dela på ansvaret med M. Det innebär inte alltid att alla gör exakt lika mycket. Men viktigt är att hon får känna att vi båda finns där. Det är inte alltid lätt. Jag är hemma med henne dagtid och Andreas hinner oftast hem för att ge välling och natta. På helgerna tar han henne när hon vaknar och sedan delar vi på ansvaret under dagen. Ibland är det så himla svårt att backa när en är van vid att vara den som tar hand om hemme nästan hela dagarna och nätterna fem dagar i veckan. Ibland vill jag bara vara för mig själv och lämnar över henne på en gång när han kommer hem på fredag kväll. Och visst spelar kontrollbehov och vanor stor roll. Vi har ju skapat våra rutiner för veckorna och hur vi gör saker, jag och M. Men så är det också andra saker. När hon sitter med Andreas och är ledsen så värker det så mycket i kroppen ibland att det är som att sitta med tusen nålar över hela kroppen. Fast jag vet att han kan trösta henne minst lika bra som mig så vill jag bara kasta mig över henne och ta henne i min famn. MIN famn. Ingen annans. Sen är det också känslan som kommer efteråt. När hon är ledsen så är det ju jag som får trösta henne i veckorna när han är på jobbet och känna känslan av kärlek och ro när hon ligger tätt intill och snusar i sömnen. När Andreas har tröstat och fått henne att somna så blir det som en saknad som uppfyller hela mig på något vis. Som att något fattas mig. Då känner jag nästan ännu värre hur jag vill slita upp henne ur sömnen för att få lukta på hennes huvud och hålla henne hårt i famnen. Då försöker jag tänka på vad fint det är för M som har två föräldrar som kan nosa henne i håret och hålla henne hårt. Som älskar henne mest i hela världen och är beredda att göra allt för henne. Tänk på dem som inte har någon.

Som jag nämnde i tidigare inlägg så skulle jag med Rasmus till veterinären för någon vecka sedan. Vi hade dessutom tid där klockan 08:40 vilket innebar att vi var tvugna att åka 07:40. M vaknar oftast 07:30. Dessutom skulle jag åka ensam med både M och Rasmus och allt skulle med. Katt, barn, barnvagn, blöjor, mat (jag hade ju ingen aning om hur lång tid det skulle ta), ombyten osv. Jag kan erkänna att jag kände mig riktigt stolt när jag satt i bilden 07:46 med allting klart. Men så backar jag ut från garaget och Rasmus som avskyr att åka både kattbur och bil börjar förstås skrik-jama. Som väntat. Men jag var liksom inte beredd på att M skulle bli livrädd för det ljudet! Hon brukar nämligen somna efter morgonvällingen och gärna i bilen så jag hade räknat med en ganska lugn bilfärd. Icke! Varje gång katten vrålade så följdes det av en vrålande unge i baksätet. Inte mindre än tre gånger fick jag stanna bilen och försöka lugna ner henne. Väl framme var hon dödstrött men allting var så spännande så att hon skulle sova då fanns inte på kartan. Hos veterinären gjorde de ultraljud på Rasmus och allt såg bra ut. Väl där passade vi på att vaccinera och chipmärka honom eftersom de ändå hade tid att göra det så slipper vi åka igen. När vi kom ut från djursjukhuset höll de så klart på att spela in program för serien om djursjukhuset Strömsholm. De skulle filma något par som var på väg därifrån. Mitt i bild kommer jag, lagom sliten småbarnsmorsa med en missnöjd katt och dödstrött unge som skulle kånkas in i bilen tillsammans med barnvagn och packning. På vägen hem var M så trött att hon slocknade genast och katten så utmattad så han orkade knappt skrika. Fem timmar senare kom vi innanför dörren till hemmet igen och ordningen var återställd.

I morse kom M's farmor och farfar hit. Vi har fått lite hjälp med kabeldragningen på veranda eftersom A's pappa har kompetensen för sådant. Det blev en riktig mysförmiddag för M med massor av uppmärksamhet. Jag fick dessutom chansen att städa köket och tvätta lite. Efter att de åkt hemmåt hoppade jag och M in i bilen mot Fagersta. Hon var så trött att hon somnade innan vi hunnit från uppfarten. Väl i Fagersta mötte vi upp Johanna, Tobias och Lex så gick vi till lekparken tillsammans där M fick gunga för första gången. Hon tyckte det var superroligt. När vårt sällskap hade gått och vi väntade på att Andreas skulle möta upp så gungade jag henne lite runt och åt sidorna. Då började hon se blek ut i ansiktet och det hela slutade med en kräka. Stackarn blev helt enkelt lite åksjuk. Men strax därpå dök Andreas upp och allt var frid och fröjd igen. Nu sover hon gott efter en lång och spännande dag.

Jag är ju en sån person som måste testa sådana här nyheter när de kommer. Vårt lilla ICA här är superbra på det sättet eftersom de snabbt får in nyheter. Hittills har jag testat den med kaffe och den med toffee. Den med lattesmaken var över förväntan men toffeen smakade inte så värst mycket. Dock känns förpackningarna alldeles för stora. :(

 

Inatt har varit en tung natt. Först när M äntligen somnat så besvärades hon hela tiden av sina astmatiska besvär som hon fått vid tidigare förkylning. Det rosslade, pep och kluckade när hon försökte andas. Bästa stället att sova på blev därmed i min eller Andreas famn i gungstolen. Tillslut lugnade det ner sig lite så vi också kunde somna i ro med henne bredvid. Men vid midnatt vaknade vi av ett illvrål och jag kände direkt att M var alldeles för varm. Vi gav alvedon och tog tempen som visade närmare 40 grader. Efteråt somnade hon om igen men yrade i sömnen större delen av natten. På morgnen hade hon 39 grader igen och jag gav alvedon eftersom hon var helt slut och varken ville äta eller dricka. Fick ner tempen till 38 och hon var i alla fall piggare (än mig). Min mamma kom förbi en stund med lite mat och piggade upp och M var åtminstone feberfri en liten stund. Dock har hon fortfarande väldigt besvärligt med slem i luftvägarna och har fått feber igen. Vi hoppas att hon slipper dunderfeber inatt och att hon får sova med fria luftvägar. Just nu är hon inne på andra andningen efter att äntligen ha fått i sig lite välling och en tupplur. Själv skulle jag gärna säga tack och godnatt, ses imorgon. Men får väl dricka lite kvällsro istället.

 

Jag har funderat till och från angående fotograferandet. Jag brinner ju för just fotografi och design. Just nu är det knappats läge för att bedriva någon enskild firma men jag längtar ändå ibland efter att få fotografera barn, bröllop och ta fotojobb. Nackdelen med enskild firma är att jag ju nästan "måste" ta de jobben som kommer. Därför har jag också funderat lite på det här med hobbyverksamhet. Då har jag ju inte samma krav på att hela tiden tjäna pengar men kan ändå ta något jobb då och då om jag känner för det. Därför har jag rensat och fräschat upp min tidigare företagssida på facebook. Jag hade aldrig någon bra logotyp för mitt företag tidigare och nu har jag ju inget företag. Men jag kände ändå att jag ville ha någonting som visade vad jag gör. Så jag slängde ihop vad som väl kan liknas med någon slags varumärke/logotyp. Den är ganska enkel egentligen. Med lite fantasi kan den liknas vid en kamera. Och är en lite extra nördig på ämnet kan en också se att "hörnen" stämmer överrens med sökarsiktet när en tittar in i själva kameran för att ta kort. Lite finurligt tycker jag.

 

 

Det var ju blodmåne och supermåne i helgen. Jag hade ställt i ordning kameran och ställt klockan för att gå upp och fota. Men M hade andra planer. När tiden väl var inne fick jag nämligen inte lämna sängen eftersom hon fått komma över till vår säng vid det laget. Jaja, jag har i alla fall testbilden på månen från när jag ställde in kameran. En sanning om mig som jag själv tycker är lite märklig är att jag kan tycka det känns så skrämmande att titta på natthimlen. Jag får liksom nästan svindel av att titta på den. När jag tittade på stjärnorna i kikare en gång ramlade jag nästan omkull. När jag tittar på månbilden ovan så blir det som en märklig fjärilar-i-magen och svindel på samma gång. Så himla märkligt egentligen.

Idag har vi passat på att söndagsstäda. Endast övervåningen kvar men det får vänta lite tills M har vaknat från sin tupplur. Det är så rogivande på något vis att få röra sig i ett hem som är alldeles nystädat. Nyskurade golv som luktar rent. Fria ytor, ren tvätt i garderoben. Vi har även tvättat fönstrena så nu är utsikten på verandan ännu lite bättre. Utomhus så återstår beskäringen av buskar och träd i princip innan vi kan låta hösten och vintern få vagga in trädgården i sin dvala. Jag har gjort ett litet välkomnande arrangemang till framsidan där vi tidigare haft utemöbler ståendes. Möblerna har fått flytta till ett annat hem då vi aldrig sitter där ändå. Jag fick även tid till att träna igår vilket känns i kroppen. En skön känsla av ro på något vis samtidigt som det värker lite mellan varven. 

Förra veckan var en riktig mysvecka med alldeles för mycket mat-mys. Jag träffade vänner och familj och fikade nästan hela tiden kändes det som, med untantag för en vända till veterinären. Mer om det besöket senare. Nu är det inte långt kvar innan jag börjar med min PT så det är dags att börja ladda upp på riktigt. A gjorde en helt fantastisk plommonkaka som jag ännu inte smakat tidigare idag. Men imorgon så ska jag försöka undvika sötsakerna med undantag för ett tillfälle i veckan och komma in i bättre rutiner med maten. Annars blir det en sådan chock när jag börjar med nya kostschemat sen. Längtar nu!

Gårdagen ägnades åt att städa, plocka, mata barn, laga barnmat, tvätta, laga barnmat, mata barn, söva barn, promenera till affären för att handla mer mat och försöka söva barn utan att lyckas osv. Vissa dagar känns det bara som en evighetsloop. M har varit nöjd vilket jag är glad över. Hon hängde över kanten på barnvagnen och fascinerades över höstens skådespel medan vi promenerade och jag lyssnade på p3 dokumentär i lurarna. Hemma har hon lekt med sin nya leksak från IKEA. Den enda vi köpt till henne. Så rolig tycker hon. Det är en låda med klossar som passar in i olika hål. Ja, ni vet en sån där klassisk koordinationsleksak. Under tiden har jag gjort både köttpuréer och klämmisar. Idag ska det kokas grönsaker som ska mixas och frysas in i portionsbitar. Så skönt det ska bli att ha en massa mat klar i frysen så det bara är att plocka fram sen. Tidigare har hon mest bara ätit välling och lite fruktpuré vid sidan av amningen men nu är det alltså dags för lite mer mat. Tänk att hon är 8 månader redan...