Det event som jag skulle 'sponsra' idag, om man nu kan kalla det så, var en trerätters middag för alla hemlösa i min stad. Det är tre kärleksfulla ungdomar som arrangerat en jättefin kväll där de som är utsatta i tillvaron var välkomna. Mat, dryck och härlig underhållning som fick gästerna att skratta högt och klappa händerna i takt. Vissa ville till och med sjunga med.

 

Och det är märkligt med välgörenhet. När man står där så är det en sådan blandad kompott av lycka, egoism, sorg och skuld. Lyckan i att se andra människor lyckliga för en stund. Egoism för att man njuter av att få vara där och delta i kombinationen av att inte kunna göra med som skapar en skuldkänsla. Sorg framför allt över hur fruktansvärt orättvis världen kan få vara. Att jag får sitta här och äta mig mätt varje dag, sova mig utvilad varje morgon och krama om den jag älskar varje eftermiddag. Att jag tar det som självklarheter, vilket det inte är för alla.

 

Men jag kan inte låta bli att känna en viss eufori över att det finns människor som har så mycket kärlek i sig att de delar den med dem som behöver det mest på alla sätt de kan.

Jag kommer inte visa några bilder här från kvällen, med respekt för de närvarande. Kanske länkar jag senare.