Efter vigselsamtalet känns det som om all stress bara rann av mig för en stund och jag kunde fokusera på varför vi gör detta. Jag kände mig lite som en fnissig tonåring som är alldeles nykär. Det är en helt fantastisk känsla att världens underbaraste man ska bli min make och alla underbara människor kommer att vara där med oss för att fira detta. Visst är det en hel del kvar att göra de kommande 44 dagarna men so what. Det blir nog bra tillslut. Imorgon kommer det fyra familjer och ska titta på lägenheten så vi hoppas på det bästa så vi får flytta in i huset snart. Jag behöver få ligga i jacuzzin och pimpla vin och fantisera om vilken fantastisk sommardag det kommer bli när vi står där i kyrkan och tackar ja till varandra. Det är märkligt att tanken på en enda dag kan fylla vad som känns som hela ens existens av lycka. Tanken på en enda person.