Bebisbubblan
Det så konstigt på något vis. Kärlek har aldrig känts så självklart och naturligt som när hon kom in i våra liv. Jag kommer på mig själv med att sitta och stirra på henne långa stunder fast jag egentligen borde äta, sova, duscha eller borsta tänderna. Samtidigt känns det så overkligt. Som om hon bara är oss till låns. Som att jag fasar för den dagen "de" ska komma och hämta henne igen. När Andreas tar henne på en promenad eller till ett annat rum värker kroppen av tomheten som uppstår. Fast jag inte sovit på två nätter i sträck och knappt ätit senaste veckan så är allting värt det. Ingen ånger. Ingen önskan om att "bara få komma bort en liten stund". Tvärt om, vill jag ha henne tätt intill varje sekund som går. Att älska är att göra sig sårbar. Aldrig har jag blottat mitt hjärta så som jag gör för dig min älskade dotter. Ett nyfött föräldraskap
Det är ju faktiskt inte bara vår underbara dotter som är nyfödd utan på sätt och vis också vårt föräldraskap. Det är mycket känslor och tankar som snurrar kring hur vi ska ge denna lilla människa den bästa möjliga starten i livet. Allt från att hon ska få de fysiska förutsättningarna med mat och blöjbyten, men också tillräckligt med kärlek och lyhördhet. Därför var det lite extra skönt när vi idag var på uppföljning hos doktorn och fick beröm på alla dessa punkter. Nyfödda barn går ofta ner ca 10% av sin födelsevikt under första veckan för att sedan börja öka i vikt igen. Men Minou gick aldrig ner så mycket och har redan ökat i vikt så mycket att hon bara har 90 gram kvar till födelsevikten. Hon är pigg, frisk och stark. Och oroligt söt förstås! Hon skriker väldigt lite och signalerar sina önskemål oftast på andra vis, vilket enligt doktorn ofta var ett bra tecken. Barn som inte skriker gör det tydligen för att de helt enkelt känner att deras behov blir tillfredsställda och lyhörda ändå. Det läskiga just nu är den stora spridningen av RS-virus som bidragit till ovanligt mållösamånga sjuka barn och flertalet från Västmanland som förts till Uppsala för akutvård. Därför är vi ordentligt försiktiga med att ta ut henne bland folkmassor och dylikt tills allting har lugnat ner sig. Vilket förstås känns lite tråkigt när vi vill visa upp världens finaste skatt för alla vi känner.
Åter till livet
Inatt har snutts sovit nästan 8 timmar i ett svep. Enda undantaget var att Andreas fick gå upp och byta en blöja följt av amning. Jag trodde knappt det var sant när jag vaknade i morse. Natten har varit enormt mysig på så sätt att jag äntligen fått sova med henne i spjälsängen tätt intill så jag hela tiden kunnat nå henne. Igår var kämpigare eftersom jag brottades med smärtsam mjölkstas i kombination med trötthet. Idag känns som en ny dag då mjölken runnit till ordentligt och sömnkontot börjar återställas. Vi ligger fortfarande kvar i sängen och myser/ammar medan Andreas förbereder lunchlådor.
Ett litet mirakel
Klockan 00:35 den 14 februari kom ett litet mirakel till världen. Hon höll sig kvar i magen in i det sista men efter att barnmorskan konstaterat att där var ett huvud med väldigt långt hår så tog det inte särskilt lång tid innan hon var ute. Trots att hon bara funnits hos oss i ett drygt dygn och jag i skrivande stund har fått sova ca 8 timmar totalt de senaste tre dygnen och ammat nästan oavbrutet i snart fem timmar så känns hon så självklar. Det känns så naturlig att det var hon som låg i magen hela den här tiden och att det är den självklaraste saken i världen att älska henne. Andreas har tagit pappa-rollen så bra och genuint och allting känns bara perfekt i vår lilla bebis-bubbla. Jag vet att det låter klyschigt men jag börjar undra vad meningen var innan du kom till mig min lilla Minou.
En kort årsresumé
Januari - Mycket fokus på träningen och kosten. Någonting jag verkligen har saknat under graviditeten.
Februari - Jag och maken firade årsdag som förlovade och spenderade alla hjärtans på Färnas spa. Fantastiskt mysigt med kvalitetstid med den bästa.
Mars - Våren började sakta göra inträde såväl utomhus som i mitt badrum. Jag började med årets såddar och planerade för sommarens odlingar. Målade även om kontoret på en dag.
April - Var inne i ett träningssim och älskade min träning till 100%. Jag plussade på stickan innan ett tag efter att jag faktiskt blivit gravid. Kroppen kändes inte riktigt som den brukade och det var kämpigt att hålla glädjen hemlig.
Maj - Började må väldigt dåligt av graviditeten. Tröttheten var konstant och totalt handikappande och illamåendet blev konstant värre. Bloggade inte alls särskilt mycket under denna period. Försökte få klart mycket av exjobbet medan jag fortfarande hade orken.
Juni - Vi fick äntligen dela med oss av nyheten om att vi skulle bli 3 (och en ½). Det hade nog inte gått att dölja särskilt mycket längre med tanke på hur mycket jag mådde illa så det var en stor lättnad. Maken och jag firade även vår första bröllopsdag. Inte hade vi nog trott att vi skulle få fira den med ett litet liv i magen.
Juli - En händelserik månad. Värmen var överväldigande och vi kämpade trots detta på i trädgården. Vi införskaffade barnvagn och åkte på första ultraljudet vilket var helt magiskt. Plötsligt blev det verklighet att det låg en liten människa i magen. På tal om magen så började den växa och garderoben krympte. Vi var tvugna att köpa nytt innan resan till USA. USA var också fantastiskt även om det fick ett abrupt slut på grund av branden som härjade nära vårt hus.
Augusti - I august blev det för mycket med illamåendet, penicillin och förkylning och jag blev inlagd på lassarettet i Västerås i tre dagar med dropp för att återhämta mig och stoppa svältprocessen som kroppen satt sig i. Jag började strax därefter på mitt nya jobb och passade på att renovera barnrummet inför den lillas ankomst. Rasmus var övertygad om att vi äntligen hade gjort ett rum enbart för honom. Det blev även en tur till UIlared för att införskaffa alla nödvändigheter till bebisen.
September - Tyngden av graviditeten började smyga sig på och tröttheten följde med. Samtidigt kunde jag inte hejda mig själv från att försöka förbereda allting. Det städades och tvättades kläder. Det lyssnades mycket på musik eftersom Snorkfröken i magen då studsade runt som en ping-pongboll i magen. Andreas sjöng för magen och resultatet var ungefär detsamma.
Oktober - Vi fick ett ryck och bestämde oss för att renovera klart hallen och vardagsrummet då vi insåg att det var nu eller så skulle det dröja innan tillfälle gavs. Antagligen tog jag mig lite vatten över huvudet då en tur på Erikslund för att handla material dagen efter slutade med ett besök på förlossningen. Som tur var bestämde sig donnan för att inte komma än.
November - Julsuget kickade in även om orken inte riktigt låg på samma nivå. Bebisen växtsprutade och kroppen värkte. Började inse att jag inte skulle orka jobba så mycket längre eftersom kroppen helt enkelt började säga ifrån. Trots detta tvingade vi oss iväg på Färnas julmarknad vilket var en riktigt mysig paus i vardagen.
December - Månaden började med sjukskrivning från jobbet på grund att kroppen helt enkelt inte orkade längre. Jag började bli otålig och önskade att bebisen skulle komma ut och hoppades varje gång jag fick förvärkar. Andreas planerade långledigt för att förhoppningsvis få så mycket tid som möjligt med bebisen. Vi firade jul hela familjen i godan ro hemma hos oss vilket var fantastiskt mysigt. Nyår passerade i lugn stämning utan någon bebis annat än i magen.
Sammanfattning - Året präglades mycket av graviditeten och nu väntar jag otåligt på att det här året ska börja med att vår lilla dotter bestämmer sig för att titta ut. Jag längtar efter henne så jag håller på att bli tokig och det känns verkligen som att hon aldrig tänker komma ut. Men jag vet att den dagen hon gör det kommer allt att ha varit värt det.