Jag vet att jag tjatat om min trädgård och nu kommer det igen. Men jag kan inte hjälpa att jag ser sådan potential i den. Jag ser en idyllisk barndom där min dotter kan klättra upp i bigaråträdet på sommaren och äta solvarma bigaråer och tävla om vem som kan spotta kärnorna längst. Jag ser oss tillsammans gå ut sommarlovsmornar och plocka mogna jordgubbar till frukosten. Jag ser också hur vi tillsammans kan hämta potatis, morötter, broccoli och lök för att hjälpas åt att laga middag med dessa egenodlade ingredienser. Att få äta gröt med äppelmos från våra alldeles egna äpplen. Framförallt ser jag, utöver idyllen, att hon får en förståelse för vart maten kommer ifrån. Att den behöver tid, omsorg och kärlek för att växa precis som allt annat levande. Och jag ser att mycket av den mat hon får äta, åtminstone på sommaren och hösten är ren, sund och fri från gifter och besprutningsmedel. Så ja, jag älskar verkligen min trädgård.