Sammanfattning 2013
Jag tror jag bestämde mig strax före jul att nu fick det vara slut. Det får inte vara fler ursäker för att äta skit och inte träna. Jag började stenhårt den 1 januari med totalt godislöfte och ett löfte till mig själv att ta hand om mig själv bättre i både kropp och själ. Jag gick ner 5 kg den månaden.
Andreas fick besked och fast anställning och bröllopsnerverna började kännas i hela kroppen. Inbjudningarna lades på lådan och jag åkte till Linköping och tatuerade mig. En påminnelse om att släppa de små bekymren och leva livet istället.
Den månaden var ganska jobbig kostmässigt. Det kändes som att jag hade dålig karaktär med alla frestelser som kom inför påsken och med maten. Men jag kämpade på och gav inte upp.
Saker och ting släppte mycket i april. Jag tog mig förbi 'skrämmande femman' och vågen visade -7 kg. Jag klarade att ta mig förbi det. Jag fick anställning på samma jobb som Andreas och det blev långt pendlande men vi hade varandra. Vi tittade på och köpte hus samt lade ut vårt dåvarande boende till försäljning. Våren var på väg!
Bröllopspanik, konsultationer, planering, klänningar som var för stora, lyckorus och huspanik. Det kändes verkligen att bröllopet närmade sig samtidigt som paniken inför att inte få lägenheten såld i tid växte. Extremt mycket i tankarna och samtidigt extremt mycket längtan.
En fantastisk möhippa. Den lyckligaste dagen i mitt liv - vårt bröllop. Nycklar till huset och lägenheten såld. Denna månaden var bara fylld med spänning och lycka.
Vi flyttade in i huset dagen efter bröllopet. Hade kusin Sarah på besök från U.S.A. i ett par veckor. Sedan åkte vi på en kort bröllopsresa till höga kusten. Vi kände direkt att detta var vårt hus. Det kokades saft av rabarber från trädgården, köptes möbler och hängdes tvätt utomhus som doftade av sommar. Jag släppte allt vad kost och träning hette för ett tag och bara var.
Tillbaka till lugnet och tillbaka till formen. Här insåg jag hur mycket jag äntligen hade återhämtat mig efter allt. Jag mådde bra. Hade fått en ny fantastisk vän, Malin. Åkte till Linköping och myste och träffade vänner. Satsade på kost och träning igen och bokade en månad med personlig tränare och dietist. Dessutom fick jag nyanställning på Andreas jobb efter sommaruppehållet. Jag och Andreas firade att vi stått ut med varandra i 5 år.
På grund av värmen började träden släppa löv tidigt och man fick höstvibbar. Andreas och jag förberedde trädgården inför hösten vilket var fantastiskt mysigt. Jag kämpade på med min personliga tränare.
Efter att ha avslutat min månad med PT och lärt mig en massa nytt så la jag upp ett nytt träningsprogram som skulle passa mig mycket bättre. Jag började renovera hallen med hjälp av Andreas och vi började visualisera tillsammas hur vi vill att vårt hus ska se ut nu när vi får bestämma. Vi åkte även till Ullared tillsammans och spenderade pengar och tid tillsammans.
Kämpar med balansen och hittar den. I början så var det väldigt jobbigt att balansera jobb och träningen. Men efter ett tag så känner jag att det börjar plana ut. Äter lagom, tränar lagom. Det är alltid bäst. Känner att träningsglädjen kommer tillbaka och jag börjar trivas med det hälsosamma livet i lagom mått. Självklart får man fuska ibland också. Till exempel som när man åker till Paris på lite mer officiell bröllopsresa med sin fantastiska make som vi gjorde.
Stressen på jobbet var hemsk i början av månaden och längtan efter lite ledighet var stor. Men att verkligen ha hittat balansen och glädjen i träningen hjälpte så mycket. En vecka i slutet offrade jag åt att äta vad jag ville utan att tänka och inte träna. Men andra dagen på ledigheten var jag tillbaka på banan igen och jag känner att jag blir starkare hela tiden. Jag ser fram emot ett ännu starkare träningsår med nya utmaningar.
6 months
Du är det bästa som har hänt mig. <3
Hey, pump it up
Idag på förmiddagen har vi haft besök av A's sida av familjen. Mysigt som alltid och första gången vi inte hade stolar så det räckte till vårt 'stora' bord. Jag fick noja över att jag inte hade något att bjuda på till kaffet så jag slängde ihop lite chokladmuffins. Nackdelen är ju att man själv gärna äter. Hur som helst har jag ökat intensiteten på träningspassen. Jag varvar mellan övningarna så att det blir minimalt med vila. Riktigt kul faktiskt! Idag hade jag dock ingen lust alls att träna egentligen. Men vad sjutton, man ska inte känna efter så mycket jämt. Det blev en promenad med stavarna och ett ryggpass. ;) Känns fortfarande i benen och imorgon är det ett benpass som väntar.
Glupsk katt
Vår katt är inte den smartaste av katter. Vi kan väl säga att han klarat sig ganska långt i livet på att vara söt och feg. Till saken hör att jag har börjat virka lite amigurimi. Eller ja, jag försöker i alla fall. Utan att tänka mig för hade jag lämnat mig hantverk framme vid datorn vilket katten upptäckt till sin stora lycka. När A en stund senare sakta drog ut en halv meter garn täckt med magsaft ut kattens mun med en liten garnfot i änden var han nog inte lika nöjd längre. Men om han kunde prata och ni skulle fråga honom idag skulle han antagligen säga att det var värt det. Det är ju inte första gången det händer. Men han är trots allt s
Sömnlöshet och mer glass!
Sömnen kommer inte särskilt lätt just nu. Det är mörkt på dagarna och på nätterna når ljuset från utomhusbelysningar in i sovrummet. Nästan samma mörker dygnet runt. Inatt kunde jag inte alls sova. Lyckligtvis har jag en man som somnar så fort huvudet når kudden. Och han bidrar ju med en viss grad underhållning nästan varje natt. Inatt när John Blund höll sig borta så kastade A ur sig något från drömmens värld om att han minsann ville ha "Mer glass!". Det är ju svårt att vara olycklig över småsaker när den man älskar ligger i skön sömn och fnissar som ett lyckligt litet barn och drömmer om mer glass i alla fall.
Hej vätska!
Hej alla läsare också! Hoppas ni haft en lika fantastisk jul som jag har haft hittills. Lagom mycket mat och massor av familjemys. Jag åt som jag ville på julafton och juldagen och på annandagen så återgick jag till gamla vanor. Jag har hunnit träna som vanligt inklusive julafton. Samtidigt har jag kört med en kreatinuppladdning vilket innebär att jag lagt på mig ganska mycket vätska. Det känns skönt att få avsluta nu så jag får bli av med den igen. Hämtade även ut en julklapp till mig själv på posten idag i form av en beställning Celsius. Sitter med en framför mig just nu och taggar inför dagens andra träningspas. Mellandagsträning när den är som bäst helt enkelt!
Merry Christmas!
Nu är julklapparna inslagna och halva huset är julstädat. Jag ska snart sätta tänderna i den andra halvan. Har också börjat smutta på en Celsius så jag är redo för lite träning när jag städat klart. Sen blir det bara slapp och häng i soffan resten av kvällen.En klyscha.
Att gå ner i vikt är som en stig. Man fortsätter vandra och ibland plötsligt, och ibland utan att man märker det halkar man av stigen och trillar ner i diket. Iblan är ett torrt grunt dike som det bara är att klättra upp ur igen. Ibland möts man av uppförsbackar på stigen. Kanske behöver man stanna och vila en stund. Kanske behöver man ta sats och kämpa sig upp för backen så man kommer över krönet och kan få gå i nedförsbacken igen. Vissa springer och andra går i sakta mak. Vissa tar ut sig i början och kraschar och andra trappar upp tempot. Vissa människor tror att varje gång man halkar av banan så måste man gå tillbaka och börja om från början. Men jag vägrar. Jag tänker fortsätta där jag slutade och aldrig ge upp. Men just nu sitter jag i ett dike vid vägkanten. Inget vanligt dike. Ett lerigt dike där de känns som om jag bara sjunker desto mer jag trampar. Men jag kan ju inte spendera resten av livet i det här förbannade diket så jag måste ju ta mig upp. Jag kan inte vänta till 'efter jul' eller '1 januari'. Man jag måste vila en stund så jag orkar ta mig hela vägen upp ur diket. Imorgon är sista arbetsdagen för i år. Sen får jag chansen att sova i lugn och ro. Ta en sovmorgon. Fundera på vad som har fungerat och inte. Sen så kör vi. Upp ur diket och upp för backen. Full fart.
Min personliga tränare
Min personliga tränare heter Rasmus och är en karl med mycket hår på kroppen. Han tycker det är himla kul när jag leker med mitt gummisnöre mellan seten.
Det händer inte så mycket spännande att blogga om just nu. Jag tränar, äter, jobbar. Idag helgen har vi planerat lite inför julledigheten och vad/hur vi ska renovera. Det blir till att färdigställa hallen, lite inredning i inbyggda garderober och organisera upp tvättstugan. Förhoppningen är ju att vi ska hinna ta det lite lugnt också.
Don't start tomorrow...
... START TODAY!
Nu blir det strax ett axlar, armar och bröstpass. Jag längtar efter att få köra skiten ur mig i bänkpressen. Imorgon blir det vilodag från morgonträning (tror jag) för jag är såååå öm i låren. Efter dagens träningspass blir det ett varmt bad med lite härliga oljor som ska vara bra för ömma muskler och leder. Välbehövligt!
Novembers träning
För att sammanfatta november så är jag absolut nöjd med min träning. Jag kunde absolut ha skött kosten bättre men träningen kan jag inte klaga på. Kanske att få lite jämnare fördelning över dagarna, men bättre än inget är det absolut. Jag har tänkt ut två stycket utmaningar som mål för mina två kommande viktmål. Min första belöning/utmaning är att köra ett litet spinningmaraton på tre timmar. En paus per timme men totalt ska jag avverka 3 timmars spinning. Nästa mål är att våga börja simma igen. Jag är inte alls förtjust i vatten men jag har bestämt mig för att komma över den rädslan och A har lovat att följa med mig till badhuset en dag i veckan om jag når mitt andra vitkmål. Man får tycka vad man vill om att jag har den här typen av utmaningar som belöningar men det motiverar mig och känns roligt! Det är inte särskilt långt kvar till första målet och om exakt en månad är det ett år sedan jag började den här viktresan på allvar. Jag har halkat av banan några gånger men varje gång har jag fortsatt och det är jag stolt över. Jag ser fram emot att se vart jag är om ett år från nu. Ni ska få lite före- och efterbilder efter nyår.