... Quitting is forever.

Nu får det vara nog. Nog med slappande, trötthet och motivationlöshet. Det kommer ju knappast att lösa sig själv. Kommer inte motivationen till mig så får jag komma till den. Nu reclaimar jag formen. 116 dagar til bröllop. Börjar med ett styrkepass för rygg och avrundar sedan med en promenad. Hur gör ni? Soffa eller skrot?

Det känns lite som en nystart idag. Jag hade tappat kompassen lite ett tag. Inte så att jag åt en massa skit varje dag igen eller så. Men jag visste inte riktigt vart jag ville komma eller hur jag skulle ta mig framåt. Så jag gjorde en framgångsplan, en långsiktig plan, för hur jag ska komma i form. Den kommer jag berätta om mer senare. Sedan bestämde jag mig också från att idag utöka mitt godislöfte. Vi har tidigare sagt att vi inte får äta godis, men det är tillåtet med bakning och så. Det har uppenbarligen inte funkat. Vi har ätit alldeles för mycket annat så som chokladdoppade jordgubbar, bakat kladdkaka osv. Så nu är det enda tillåtna i sötsaksväg sockerfria bär- och fruktpajer. Det ska bli skönt att vi gör även detta gemensamt, jag och Andreas för det är så mycket svårare när den ena i hemmet äter och den andra försöker låta bli. Det här kommer gå bra!

Dagens pass var dessutom riktigt tufft och helt j*vla underbart så jag blev nästan sugen på ett pass till. Men jag ska försöka att inte överträna. Ett tufft styrkepass och en långpromenad får räcka idag. Jag tror jag fick mycket av min energi tillbaka när jag låg på sängen och värmde mig i solen med senaste numret av iForm tidigare idag. 

Jag ställde mig på vågen i morse av en enda anledning. Att bli motiverad. Det var ingen jättestor skillnad men på grund av dålig motivation har det så klart gått åt fel håll, om än bara några hekton och någon cm. Och jag vet att de resultaten inte är värda att lägga någon större fokus på. Men jag tänker använda det till min fördel och bli motiverad istället till att skärpa mig. Senare ska ni få sammanfattningen av veckans träning med hur många pass jag gjort totalt och hur många pass jag har kvar enligt målbild. Det är ju bara 4½ månad kvar till bröllop nu! Nu vänder vi skeppet och kör! Vi börjar med frukost.

Den här månaden har det varit mycket slarv, men jag har absolut skärpt till mig sista tiden. Fram till i fredag. Då vet jag inte vad som hände. Mellan fredagen och söndagen lyckades jag peta i mig, inte mindre än tre(!?) semlor. Det känns som om jag har ätit min årsranson av semlor. Men med tanke på att vi firar två år som förlovade den 14:e februrari och Andreas älskar semlor mer än jag gör så blir det säkert någon till som slinker ner. Men då ska jag försöka hålla mig till en.

Kanske var det alla smaskiga semlor som gav mig styrkan till det där benpasset? Hur som helst är det ju resultat-dag imorgon. Jag kan skvallra om att jag redan har tjuvvägt och mätt. Och som jag sagt tidigare är inte vågen det viktigaste eller avgörande. Men visst är det kul när den visar positiva siffror! Det kan jag knappast förneka. Resultatet får ni imorgon. ;)

 

I dag efter att jag hade varit hos doktorn sprätte det till i mitt huvud. Jag blev så förbannad på min kropp och den här jävla vikten. Det hade varit en sak om jag hade ätit mig fet. Då hade jag åtminstone gjort ett val. Då hade det varit mitt eget fel. Men när det är på grund av en tillfällig sjukdom som gjorde att jag gick upp 20 kg på kort tid så kändes allting bara så värdelöst. Och eftersom jag har röd vecka kändes allt bara ÄNNU VÄRRE! Tillslut kastade jag av mig kläderna och ställde mig på vågen. Och då tändes ett litet ljus i alla fall. Trots att jag hade ätit och druckit, har jättemycket vätska på kroppen just nu och har röd vecka som sagt, så hade jag gått ner. Och jag vet att om en vecka när jag väger mig på morgonen som jag brukar och är av med all den här plufsigheten så kommer vågen att visa ännu mindre. Fast det känns helt sjukt frustrerande så VET jag att jag gör rätt. Det går åt rätt håll. Jag gör vad jag kan i alla fall...

Idag känns gårdagens inlägg helt konstaterande helt overkligt. Hade jag inte köpt byxorna och tagit på mig dem idag så hade jag nog inte trott på det. Och tack hörrni för alla fina inlägg i kommentarsfältet. :)

 

När jag slängde benen över sängkanten för ungefär 1½ timme sedan så kände jag genast den sköna känslan av träningsvärk i hela kroppen. Det blev för ovanlighetens skull ett helkroppspass igår. Så himla skön känsla när man är klar så det är nästan obeskrivligt. Nu måste jag skärpa till mig med kosten igen också. Det har blivit några slarviga dagar. Men det bästa tillfället att börja, oavsett om man börjar om eller bara börjar, är på en gång. Glöm alla löften om nyår, efter jul eller måndagar. Att börja på en gång är den bästa garantin för att faktiskt komma igång.

 

Efter frukosten måste jag ta mig en slänga till Falun för att hämta mitt block. Jag fick en arbetsdag på Transportstyrelsen i mellandagarna så jag måste ha mina anteckningar med mig så jag vet vad jag ska göra. Blir trevligt att säga 'hej' till tjejerna en sista gång innan jul också. Men nu blir deten sen frukost till att börja med.

Jag provade byxor idag. Vilken shock. Jag hatar att prova byxor. Jag är alltid för stor för de snygga modellerna och hittar aldrig några som passar. Men eftersom de jag har bokstavligen faller av mig så var jag tvungen att köpa både byxor och underkläder. Så idag när jag började prova chansade jag på ett par som var fyra storlekar mindre än jag brukar. De var för stora. Så jag testade några som var sex storlekar mindre. De passade bra. Men Selene som var med mig övertalade mig att testa ett par som var 8 storlekar mindre eftersom hon tyckte de satt lite för löst ändå. Och de passade! Jag köpte ett par byxor som är 8 storlekar mindre än mina tidigare största byxor. Hela min världsbild rubbades lite. Jag kunde köpa ett par snygga jeans med nitar. Det har jag inte kunnat göra sedan tonåren. Jag har varit mindre till storleken än vad jag är nu, men jag har alltid haft problem med just byxor. Det var skräckblandad förtjusning. Så när jag kom hem blev jag verkligen motiverad att träna. Nu efter passet har jag hällt i mig en proteinshake eftersom jag ätit väldigt lite och onyttigt idag. Jag vet att mina muskler återhämtar sig bättre inför nästa pass när jag ger dem den rätta näringen. Därför blev det en shake med hallonsmak.

 

Men förstå... 8 storlekar!

 

Gårdagen spenderades bland annat med A i Kupolens köpcentrum för julklappsshopping. När pengarna ändå rullade passade jag på att köpa lite underkläder. De jag har börjar bli för stora eller så börjar jag bli för liten, beroende på hur man ser det. Väl i butiken var det bara att konstatera att jag gått ner ca 1-1½ storlek. Det är ganska skönt att få det bekräftat lite eftersom jag inte tycker att jag själv kan se någon skillnad. Däremot känner jag skillnad i mängden muskler jag har på min kropp.

 

Igår fick A knäcka min rygg och massera mina axlar efter som jag inte kan stretcha på grund av min överrörlighet och skulderblad med mera har en tendens att hamna ur sin bana. Dagen efter brukar jag må sådär efter en sådan justering och redan nu kan jag känna att migränen är ett faktum. Spänningarna släpper och kroppen hänger inte riktigt med. Jag har fått en ipren av en vänlig kollega och hoppas på att komma lindrigt undan.

Jag bjussar på en bild av mig från september som utfyllnad.